Någon annan slutsats är svår att dra av den så kallade kommunperspektivutredningen som presenterades i veckan. Regeringens särskilde utredare Sven-Erik Österberg (S), tidigare kommunminister och landshövding i Norrbotten, har åkt runt i landet och sonderat intresset. Det fanns inget.
Att politikerna från central nivå sneglar mot kommunsammanslagningar är inte konstigt. Det handlar om demografin. Det finns runt 100 kommuner med mindre än 12 000 invånare. Tre fjärdedelar av dessa har dessutom minskat sin befolkning under 2000-talet. Kurvan pekar nedåt och frågan uppstår hur kommunerna ska klara den grundläggande servicen för medborgarna.
Har kommunerna den kapacitet som krävs för att hantera sina ansvarsområden, upprätthålla en fungerande demokrati och ledning samt bedriva utvecklingsarbete?
På många orter är det driftskapaciteten som sviktar. Befolkningsunderlaget är för litet för att på egen hand få till stånd en fungerande skola, äldreomsorg och familj- och individomsorg. Enligt utredarna finns det dock inget självklart samband mellan att vara en liten kommun och att ha problem. Många små kommuner är välfungerande. I de små kommunerna finns också ofta en stark samhörighet och en närhet till den kommunala demokratin.
En annan vanlig invändning mot kommunsammanslagningar är avstånden. Många befolkningsmässigt små kommuner är stora till ytan. En sammanslagning innebär ökade avstånd samtidigt som mycket av den kommunala servicen måste få vara lokal. Här finns också en skillnad mellan Sverige och till exempel Danmark där kommunerna har varit mindre och sammanslagning inte innebär samma ökande avstånd.
Men ska man vara helt ärlig handlar nog det svenska motståndet mot kommunsammanslagningar mycket om identitet. Den ruckar man inte på så lätt. Det finns kommuner i Sverige där de gamla kommundelarna fortfarande lever under ytan. Politiska församlingar, som ju kommuner är, brukar heller inte vara så pigga på att avskaffa sig själva.
Kommunperspektivutredningen landar därför i att sammanslagningar kan vara en väg, men att det andra typer av reformer som kan hjälpa de mindre kommunerna. Till exempel mer samverkan mellan kommuner, fler statliga bidrag och i vissa fall kanske att små kommuner slipper vissa av de kommunala ansvaren. En kommun med 6 000 invånare ska kanske till exempel inte driva skola. En sådan större palett av insatser och anpassningar låter mer attraktiv än ytterligare en kommunreform.