Någon förutsägbarhet att tala om har knappast existerat för bärföretagen. Så sent som i måndags berättade Tommy Innala, delägare på Polarica, för SVT om att skogen är full av bär men att man inte har några som plockar. I går morse kom beskedet att Thailands arbetsdepartement har gett klartecken för thailändare att resa till Sverige för att plocka bär – givet att vissa villkor är uppfyllda.
Villkoren som ställs på det företag som vill ta hit thailändska bärplockare är att ordna bostäder och transporter utan trängsel samt en garanterad minimilön på minst 22 049 kronor. Löneanspråket ter sig väl inte helt kopplat till coronakrisen, men å andra sidan, ska man utsätta sig för risken att åka till Sverige bör det förstås belönas. Annars ställer ju Sverige faktiskt krav av detta slag sedan ett antal år.
Det är för väl att det till slut gick att ordna så att thailändarna kan komma hit och plocka. Innala rapporterar att skogarna är fulla av bär, till skillnad från flera av de föregående åren. Men på grund av pandemin kommer mycket att förbli oplockat. Det är sorgligt.
Det vore inte en orimlig gissning att UD har fått jobba hårt för att få Thailand att vrida på kranarna. Det bör de i vart fall ha gjort. Att tillgången på säsongsarbetskraft skulle bli ett stort problem stod klart redan under krisens första skede. Men regeringen har agerat långsamt eller inte alls.
För en regering som ständigt påtalar Sveriges roll i en global värld borde detta, tillsammans med många liknande problem som att vi fortfarande bara är begränsat välkomna till våra grannländer, ha varit uppenbart från början. Givet den mängd politiska avvägningar som ändå har gjorts i coronahanteringen borde detta ha vägt mycket tyngre.
En annorlunda hantering innebar en risk att vi skulle få ett sämre resultat och bli avskurna från personalintensiva marknader. Så blev också fallet. Och när beslutet att gå vår egen väg ändå fattades borde arbetet för att säkra exempelvis tillgången på bärplockare och skogsarbetare ha satts igång direkt. Så skedde inte.
Förhoppningsvis kan de dignande skogarna tjäna som inspiration för svenskarna att bege sig ut i skog och mark och plocka bär igen. En gång i tiden var eget saftande och syltande närmast en folksport. Nu är det mer ovanligt, men kanske kan en hemestrande befolkning som har återfunnit sin smak för skogen hitta tillbaka till detta. Det går förstås också att sälja bären, även om det inte ger samma mersmak på hösten.