I veckan som gick tillstod statsminister Stefan Löfven (S) att det finns en koppling mellan en stor migration och ökad kriminalitet. Först i riksdagens partiledardebatt och sedan i Aktuellt. Det är en enorm kursomläggning som kan påverka svensk politik för lång tid framöver.
Detta kan förstås verka som en överdrift. När statsministern fick den raka frågan gör han vad han är tränad att göra och hemfaller åt sociala faktorer. Men han erkänner faktiskt att dessa beror på invandringen. Det har S inte gjort förut. Tidigare har man enbart hänvisat till sociala omständigheter och till och med påstått att det skulle vara likadant även om infödda svenskar bodde på samma platser under de omständigheterna.
S har ihärdigt och konsekvent förnekat varje form av koppling mellan invandring och kriminalitet. Men till slut blev det för mycket. Men det satt långt inne. Omsvängningen krävde åratal av skjutningar och bombdåd. Den krävde att på kort tid en tolvårig flicka mördades, att två ungdomar utsattes för ett långt och sadistiskt kidnappnings-, tortyr-, våldtäktsrån samt att kriminella tydligt demonstrerat sin makt i Malmö.
Därtill krävdes det dels att rikspolischef Anders Thornberg gick ut på polisens hemsida och vädjade om nationell uppslutning bakom bekämpningen av de kriminella gängen, dels att Mats Löfving, chef för polisens nationella operativa avdelning samt biträdande rikspolischef, i Ekots lördagsintervju förklarade att det i Sverige finns 40 släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Att människor kommit hit enbart för att begå brott. Därtill har polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm nyligen släppt boken Gangstervåld (Fri tanke förlag) där han beskriver varför gangsterkulturen i förorterna är ett ännu större problem som måste lösas.
Pressen kunde kort sagt inte ha varit hårdare på regeringen. Det lustiga med Sverige är dock att omvändningarna nästan alltid ska ske utan de erkänns. Även när man gör en helomvändning som S nu har gjort.
I partiledardebatten i riksdagen sa Löfven: "Med en stor migration där vi inte klarar av integrationen, då följer vi också större risk för de problem som vi ser. Det är glasklart."
Det har statsministern förvisso rätt i. Men det är en insikt som just har slagit honom och hans parti. Under väldigt lång tid såg S inte detta glasklara samband, eller valde som bäst av partitaktiska skäl att ignorera det. Det passade nämligen inte in i den strategiska mallen.
Den som insåg detta nu helt plötsligt glasklara före statsministern stämplades som allt från oanständig till rasist. En mycket medveten strategi som pågick under många år efter att den glasklara polletten rimligtvis måste ha trillat ned även på Sveavägen. Det som har varit viktigast för S har varit att stigmatisera SD så mycket som möjligt för att minska väljartappet dit i LO-kollektivet. Det har varit långt viktigare än att beskriva världen som den ser ut och hitta lösningar.
S och Löfven är nu på inget sätt ensamma om att bete sig på detta sätt. Politiken är full av kappvändare. Det är bara att titta på de många moderater som efter att Fredrik Reinfeldt hastigt lämnat och återgången till den traditionella M-politiken inletts alltid haft just de åsikterna. Skillnaden där var att M som parti faktiskt stod för att det haft fel.
Det borde S också göra. Men det räcker inte. Partiet bör be om ursäkt till de många människor man hann brunmåla och förtala innan det glasklara blev partilinje även där.