Grunden är den nya tolkning av artskyddsförordningen som myndigheten gör efter att ett antal domar ändrat praxis. Både myndigheter och domstolar ska följa lagar och förordningar. Problemet är att artskyddsförordningen var fel, och då blir det fel när myndigheter och domstolar tillämpar den.
Vid skapandet av den svenska artskyddsförordningen trycktes två EU-direktiv in i samma förordning. Dels art- och habitatdirektivet som säger att man ska skydda enskilda fåglar av fridlysta arter, dels fågeldirektivet som säger att man ska bevaka fåglar på beståndsnivå. Sammanblandningen medförde att alla fåglar erhöll skydd på individnivå.
Konsekvensen blev en våt filt över svenskt skogsbruk som föranledde stark kritik från skogsnäringen. Det är därför bra att myndighetens generaldirektör Herman Sundqvist pekade på de orimliga konsekvenserna och att myndigheten äskade de pengar som krävdes för att följa förordningen (17/2).
Det är också bra att miljöminister Annika Strandhäll (S) senare i veckan förklarade att artskyddsförordningen skyndsamt ska göras om, och att fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet ska införlivas var för sig i artskyddsförordningen så som de uttrycks i respektive EU-direktiv (3/3).
Ännu vet vi dock inte hur regeringens förslag kommer att se ut i detalj, och såväl domstolar som Skogsstyrelsen har varit lite väl villiga att hitta på egna begränsningar. Till exempel var artskyddsförordningen aldrig tänkt att tillämpas så att pågående markanvändning avsevärt försvårades. Runt 2016 ändrade dock Skogsstyrelsen på eget bevåg tolkningen, och började hantera icke tillståndspliktiga verksamheter, som att avverka skog, som tillståndspliktiga.
Skogsstyrelsen har inte heller presenterat någon rättsutredning kring den nytolkning som ligger till grund för höjda budgetkrav och kritik. Den har bara hänvisat till några domar. I flera av dessa domar har det allmänna processat mot det allmänna. På så vis har det grundlagsskyddade egendomsskyddet för den drabbade markägaren aldrig behövt beaktas. Värt att notera är också att åtta av de tolv domar den nya tolkningen grundas på härrör från samma domstol. Fem är undertecknade av samma rådman.
Regeringens förslag räcker därför inte. Artskyddsförordningen bör skrotas. Det bör sedan skapas en förordning för varje direktiv, så som det är tänkt. Regeringen bör också snarast tillse att domstolar och myndigheter slutar komma med egna påhitt.