Förra paketet innehöll bland annat vinteruniformer, tält, kroppsskydd samt system för luftförsvar. Alltså ganska defensivt. Det behövdes eftersom Ryssland börjat med luftanfall mot i stort sett hela Ukraina. Det senaste stödpaketet är inriktat mot betydligt mycket mer offensiv verksamhet.
Vi kommer nu bland annat skicka granatgevär, pansarvärnsroboten NLAW, samt uppemot 50 stycken stridsfordon 90. NLAW är svenskutvecklad pansarvärnsrobot som tack vare att den detonerar där skalet är som tunnast, på ovansidan, framgångsrikt bekämpat ryska stridsvagnar i Ukraina.
Stridsfordon 90 är kort sammanfattat en kanonförsedd stridsvagn med förmåga att transportera soldater. I och med att den är utvecklad för nordiska förhållanden är framkomligheten relativt god. Och det behövs i den ukrainska vinterleran.
Det hade varit klädsamt om tyska regeringen slutade strula, och godkände att den tyskutvecklade stridsvagnen Leopard 2 sändes till Ukraina. Företrädare för tyska regeringen har länge varit avvisade och undflyende till att både själva exportera och att låta kunder som köpt Leopard 2 exportera till Ukraina, ett inte orimligt antagande är att man inte vill stöta sig med Ryssland, men har inför fredagens ministermöte i tyska Ramstein flaggat för ett eventuellt minskat motstånd.
Vår egen regering aviserade även att Sverige kommer sända artilleripjäsen Archer till Ukraina. Hur många och när var däremot inte offentligt. Archer är lite grovt sammanfattat kanondelen från en Haubits monterad på ett dumperchassie. Det här ger både god framkomlighet och snabb förmåga att omgruppera, alltså att alltså packa ihop, flytta och ställa upp på nytt.
I paketet ingår också utbildning och kringutrustning. Även om alla detaljer, av naturliga skäl, inte är offentliga är det viktigt att Sverige inte bara sänder materiel, utan även tänker på servicen av densamma. Inte minst då vi går in i en säsong då främst artilleriet kommer användas på ett sätt som skiljer sig från det nordiska.
Det går just nu trögt och fronten flyttar sig långsamt. Artilleriet på båda sidor står alltså mycket still och bara skjuter. Det sliter på utrustningen, främst eldrören. Det är flera månader sedan USA insåg att ställningskrig slet upp kanonerna, och tvingades förstärka servicen för de Haubitsar man sänt. Detta bör även vi ha i åtanke. För en kanon som inte går att skjuta med är inte mycket värd.
Oavsett detta och oavsett att det tar tid att få allt på plats är det uppenbart att regeringen, och rimligtvis Ukraina då deras önskelista styr, siktar på mer markstrider. Det är bra, för det är med markstrid ukrainarna återtar kontrollen över förlorad mark och kör inkräktarna ur sitt land.