De uppfattningar som dominerar motståndet mot en mer restriktiv vargpolicy förkroppsligas i rättsfallet och väcker starka känslor utanför landets större städer. Det är inte särskilt underligt när många upplever att vargens skydd går före medborgarens.
Att skydda olika djurarter har blivit ett överordnat självändamål, och ofta framhålls mänsklighetens ansvar att garantera deras överlevnad. Men vargstammen i Sverige minskar inte. Tvärtom växer den, och rädslan för den likaså.
I Sverige är andelen åtal som leder till fällande dom generellt sett över 90 procent. Vad gäller grova jaktbrott är det däremot bara vart fjärde åtal som leder till fällande dom. Den höga åtalsbenägenheten tillsammans med de mycket stora resurser som tilldelats Polisen och Åklagarmyndigheten för detta tyder på att medborgarna jagas hårdare än vargen.
Detta skapar ett maktlöst läge för de vargdrabbade, som själva inte får göra något åt att vargen dödar tamboskap eller skapar rädsla för personernas egen säkerhet. Politiken gynnar istället vargbeståndet så att djuren blir fler. Situationen blir helt enkelt hopplös och staten sviker närmast det historiska samhällskontraktet att skydda medborgaren från rovdjur.
Allt detta kommunicerar att vargens välmående är viktigare än medborgarens. Befolkningen som drabbas av den ökande vargstammen blir därmed också dubbelt bestraffad. Det är de som får sina får dödade och som inte vågar släppa ut hundar, katter och små barn utan uppsyn. Både tryggheten och ekonomin får lida i de så kallade varglänen.
Nej, man kan nog säga att de blir trippelbestraffade. Ty de får inte bara Polisen och vargen flåsande över axeln, utan också stöldligor och annan brottslighet som polisen hade kunnat lägga resurser på att bekämpa i stället.
Centralt i frågan blir maktlösheten och kontrasten. Maktlösheten i att hur man än går tillväga får man inte bukt med vargen. Och kontrasten i att det blir fullt pådrag och en nationell polisiär angelägenhet om det finns misstanke om jaktbrott mot varg, men knappt ett knyst om vare sig stölder eller den förstörelse vargen lämnar efter sig.
Om landsbygdsborna skulle få igenom sin strängare vargpolitik skulle många stadsbor uppleva oro över djurens välbefinnande. Om politiken förblir som den är kommer de vargdrabbade uppleva förstörelse, rädsla och ett sviket samhällskontrakt. Däri ligger skillnaden.