I maj är det två år sedan Postnord införde varannandagsutdelning. Brev och försändelser anländer i mottagarens låda en av två vardagar. Måndagar, onsdagar och fredagar den ena veckan, tisdagar och torsdagar den andra veckan.
Postutredningen som presenterades den 30 januari föreslår att dagens krav på att dela ut post inom två dagar ändras till tre dagar (SVT 30/1). Samtidigt vill regeringen utreda möjligheten att göra e-brevlåda obligatorisk. Det ska å ena sidan vara en skyldighet för myndigheter, regioner och kommuner att erbjuda elektronisk kommunikation, å andra sidan obligatoriskt för juridiska personer, näringsidkare och privatpersoner att kunna ta emot digital post.
Hur detta kan se ut i verkligheten för de personer som på grund av sjukdom, hög ålder, bristande digitala färdigheter eller andra skäl faktiskt inte kan ansluta sig till en digital brevlåda återstår att se. Det går inte att bortse från att alla inte kommer att kunna klara övergången.
Postnords vd Annemarie Gardshol vill att regeringen sänker kraven än mer på postutdelningen så att servicekravet sänks till att 85 procent av breven levereras inom tre dagar, kombinerat med ett krav på att 97 procent av breven ska vara framme inom fem dagar. Lägg detta till den redan befintliga varannandagsutdelningen och resultatet blir att vissa brev kan komma att ta väldigt lång tid på sig. En räkning kan hinna gå till inkasso och ett inkassokrav kan hinna hamna hos Kronofogden.
Postnord har heller inte briljerat vad gäller den lågt hängande frukten paketutdelning där företaget hade ett guldläge när marknaden öppnades för andra aktörer.
Uttrycket “som ett brev på posten” har fått motsatt innebörd mot när det myntades. Snart betyder det något sällsynt som man behöver vänta länge på – om det faktiskt kommer. Det kan till och med komma att betyda något som kommer för sent.
Med gemensamma krafter driver Postnord och regeringen på utvecklingen bort från fysiska brev och försändelser till digitala lösningar. Med en femdagarsleverans av brev blir behovet av en e-brevlåda oundvikligt. Det är samma fenomen som vi bevittnar med kontanter och digitala betalmedel. Ett helt digitalt samhälle kommer dock lika oundvikligt att lämna delar av befolkningen på efterkälken, det borde regeringen lägga mer vikt vid. Ett helt digitalt samhälle gör det också lätt att kartlägga varje individ, vilket borde oroa alla.