Två veckor har gått sedan beskedet att regeringen ger Göteborgs hamn betydligt generösare villkor för arbetet med Skandiaporten än vad som är fallet för Malmporten i Luleå hamn. Nyligen har Luleå kommunfullmäktige enigt bifallit satsningen som fordrar att kommunen går in som garant för hamnens lån på 1,3 miljarder kronor.
De olika villkoren handlar om var gränsen för det statliga ansvaret går. I Göteborgs fall går det mycket närmare kajkanten än i Luleå. Om vi hade fått samma villkor som Göteborg skulle Luleås kostnader minska med en halv miljard kronor. Pengar som nu kommer att belasta det regionala näringslivet.
Många har höjt sina röster för att kräva att regeringen behandlar de båda projekten lika. Moderata riksdagsledamoten Mattias har kritiserat regeringen, Centerpartiets Linda Modig likaså. Partierna i Luleå ska dessutom vara överens om att sända en gemensam skrivelse till regeringen.
Men från de socialdemokratiska riksdagsledamöterna hörs enbart en pinsam tystnad. Trots sin relativt höga närvaro på social medier går det inte att hitta ett enda inlägg om detta från någon av Emilia Töyrä, Ida Karkiainen, Linus Sköld eller Fredrik Lundh Sammeli. Där är det tyst som i Marianergraven.
Partilojalitet i all ära, men ingen kräver att de ska slå på största möjliga trumma och kräva att folk bör byta parti om regeringen inte ändrar sig – vilket man förstås bör göra, men det är en annan femma. Men där finns inte ens minsta tillstymmelse till kritisk hållning. Inte en diskret harkling, ingenting.
Även om Göteborg är en aldrig så trevlig stad är det svårt att tro att S-ledamöterna på Norrbottensbänken skulle föredra den framför Luleå. Att de skulle prioritera partiet framför Norrbotten är dock inte alls lika otroligt.
Socialdemokraterna är och förblir ett maktparti. Partiet och makten framför allt. Kosta vad det kosta vill. Det gäller att vara lydig, det är trots allt partiet som avgör om man ska fortsätta ha en politisk karriär. De skulle varken vara de första eller sista politikerna som lyder blint och håller inne varje tillstymmelse till kritik mot de egna leden.
Det duger dock inte längre. Ta bladet från munnen. Ni är valda inte minst för att ta till vara Norrbottens intressen i rikspolitiken. Och just nu får Norrbottens företag betala för infrastruktur som staten står för på annat håll i landet. Är ni beredda att göra ert jobb och sätta hemmet framför partiet?