Uppdraget är tydligt: "målet är att ett hållbart hyggesfritt kontinuitetsskogsbruk ska bedrivas på hela kommunens brukade skogsinnehav".
Detta är i enlighet med den motion från Vänsterpartiet som avslogs i somras i samband med att stadsbyggnadsnämnden antog en ny policy och nya riktlinjer för Luleå kommuns skogsförvaltning. Kommunen är därtill, relativt andra kommuner, en tämligen stor skogsägare med sina 6 500 hektar.
Det är förstås helt i sin ordning att kommunen bedriver hyggesfritt skogsbruk på sin egen mark. Det behöver inte ens vara fel. Tvärtom är en variation av bruksmetoder gynnsamt för biologisk mångfald. Beslutet påminner också om att det inte föreligger några som helst hinder för den som vill att bruka sin skog hyggesfritt. Det är så att säga fritt fram. Och det är bra.
Sverige har ägnat en mansålder åt att ställa om från hyggesfritt skogsbruk till trakthyggesbruk, en förändring som piskats fram av staten genom regler och bidrag. Med tiden blev det svårt att gå tillbaka. Skogarna som lämpade sig för hyggesfritt bruk försvann helt enkelt och ersattes av skogar med jämngamla bestånd.
Nu går samma drev mot trakthyggesbruket som dominerade 1970-talet men då i andra riktningen. Ropen på statlig styrning är lika skadliga nu som de var då. Moderaternas vallöfte om att låta skogsägarna bestämma hur de ska bruka sin skog är därför väldigt viktiga.
Men åter till Luleå. Det ser onekligen ut som en seger för V och MP. Stadsbyggnadsnämndens avgående ordförande Anja Johansson (S) och Ulrika Lundberg (V) verkar i Kurirens reportage väldigt samstämmiga. Åtminstone om att utredningen är tydlig.
Lundberg verkar däremot betydligt mer övertygad om vad utredningen kommer att komma fram till. Johansson poängterar tvärtom att det än så länge bara är en utredning, så får man vad den kommer fram till. Det är inte otänkbart att det är nu V och MP i grunden får lära sig vad det innebär att styra med S.
Att S egentligen inte är intresserat av ett hyggesfritt skogsbruk vet vi redan. Partiet har antagit policys i en annan riktning så sent som i somras. Frågan är hur viktigt detta är för partiet. Om man räds att intäkterna från skogen ska minska kan det nog tänka sig att utredningen inte hittar några förutsättningar för att gå längre i hyggesfri riktning än vad man redan har gjort.
Som alltid när man styr med S handlar det inte om vem som skrattar först utan vem som skrattar sist.