För två år sedan inrättade regeringen delegationen för cirkulär ekonomi. Den leds av Åsa Domeij, som presenteras som kommande från Axfood vilket förstås är korrekt, men möjligen kunde det vara på sin plats att berätta att hon också var aktiv miljöpartist från 1980-talet fram till Alliansens valseger 2006. Det är pikant att ett parti som är så månt om att framstå som att det alltid lyssnar på vetenskapen ständigt behöver använda sina egna för att uppnå önskade resultat.
Den nu beslutade nationella strategin för cirkulär ekonomi bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Strategin kretsar kring en vision: "Ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material."
Det vore inte orimligt att visionen är lite luddigare än strategin i övrigt, tyvärr är det inte fallet. Dokumentet i sin helhet är på 17 sidor och är huvudsakligen ett potpurri av oklarhet. Vissa saker framgår dock. Regeringen vill lägga ned gruvorna. På annat sätt kan man inte tolka målet om att sluta utvinna ny råvara. Detta är något som näringsminister Ibrahim Baylan (S) gärna får utveckla i detalj, helst med en tidplan. Det var trots allt han som tillsammans med miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) presenterade strategin.
Det är dock i allmänhet oklart hur regeringen ämnar stöpa om samhället. Möjligen kommer vi att få se en ny produktmärkning för att lättare kunna göra cirkulära val. Ett av problemen är nämligen att vi konsumerar fel. Men vi är inte ensamma om att inte leva upp till de rödgröna visionerna.
Ingen del av samhället undkommer regeringens omdaning. "Omställningen till en cirkulär ekonomi måste genomföras gemensamt av politiken, näringslivet, offentlig sektor, akademi, privatpersoner och civilsamhället." Det är en formulering som bör få borgerligheten att vakna till.
Vi har inte för vana att låta politiken styra vare sig näringsliv, privatpersoner eller civilsamhälle på det här viset. Vad regeringen gör är att förklara att den ska ändra på de val som dessa sektorer gör. Inte genom långsiktig påverkan i form av opinionsbildning, utan det ska på klassiskt vänstermanér ske genom politiska ingrepp.
Om regeringen aviserar att den tänker stöpa om samhället måste den faktiskt också tala om hur detta ska göras. Genomgripande förändringar bör inte göras utan en bred och allmän debatt.