Ledare: Anderssons hyckleri vet inga gränser

Sedan valresultatet omsattes i ett maktskifte har två saker hänt. De nya regeringspartierna har blivit väldigt tysta, och den nya oppositionen har blivit väldigt högljudd. Det förra beror på att man har faktiska saker att göra helt plötsligt och det är väldigt mycket jobb med att få igång alla delar av regeringsmaktens maskineri. Det senare beror på en felaktig uppfattning att om man bara är tillräckligt kritisk och sätter ordentlig press på regeringen med en gång så kommer man att lyckas fälla regeringen.

Problemet är bara att Socialdemokraternas högljudda opposition så långt till vanskligt stor del bygger på hyckleri. De två tydligaste exemplen är kritiken mot elstödet och Ukrainastödet.

Nära nog varenda socialdemokratisk riksdagsledamot värd sitt salt, från Magdalena Andersson till Ida Karkiainen, har gått eller snarare sprungit till hård kritik mot regeringens elstöd. Det kommer för sent, det är för snålt och det omfattar inte norra Sverige. 

I sak kan man förstås tycka att det är relevant kritik. Men det skaver något oerhört. Det saknas någonting här. Vad kan det vara? Jo, just det. Det är ju S som har orsakat situationen som befolkningen nu måste räddas ifrån.

Kritiken från S går alltså ut på att regeringen inte är tillräckligt effektiv i att mildra effekterna av den röda politiken som fördes i åtta år. I sin iver att gå i clinch med den borgerliga regeringen verkar S nu även överge den vurm för kärnkraft som plötsligt återuppfanns i valrörelsen. I stället går man tillbaka till att föra fram den havsbaserade vindkraften som den stora lösningen på alla problem igen. Så samtidigt som man kritiserar regeringen för att inte tillräckligt snabbt lindra effekterna av den politik man själva förde går man tillbaka till samma politik igen och vill få möjlighet att ta med väljarna på samma resa igen. Tack, men nej tack.

Frågan är dock om inte hyckleriet är ännu värre i fråga om stödet till Ukraina. Peter Hultqvist, tacknämligt numera före detta försvarsminister, meddelade nyligen att Socialdemokraterna anmäler statsminister Ulf Kristersson till konstitutionsutskottet efter det senaste stödpaketet till Ukraina. Den förmenta anledningen till detta är att regeringen inte sände artillerisystemet Archer. I samband med paketets presentation sade statsministern att Archer inte stod överst på Ukrainas önskelista och att man därför prioriterat annat just nu.

Hultqvist vill att KU ska granska detta uttalande. Erm... okej. Det är något oklart vad detta faktiskt syftar till. Det är inte som att Kristersson är emot att skicka Archer, han kritiserade regeringen Andersson för att låta bli att göra just det när Ukraina verkligen behövde det. Men det är svårt att tro att S senaste charad syftar till att maskera just att man inte skickade Archer. Mer troligt är väl då att man agerar för att förstöra en nyhetcykel och ett så kallat narrativ som kretsade kring att det senaste stödpaketet var mer omfattande än alla de stödpaket som den rödgröna regeringen skickade till Ukraina tillsammans.

Den borgerliga regeringen har ökat Sveriges bidrag till Europas kamp för folkstyrets och den regelbaserade världsordningens överlevnad väsentligt. Och S tycker inte om jämförelsen. Det kan man för all del förstå. Men ett alternativ vore ju att justera den egna politiken, något S uppenbarligen inte är berett att göra. I stället föredrar man även här att försöka skyla över sina egna misstag genom att högljutt kritisera regeringen. 

Det är inte vackert. Och det är inte produktivt. Men det brukar å andra sidan inte S vara i opposition heller.