Med en enda intervju upprörde Anders Ygeman (S) det framtida regeringsunderlaget. Trots omfattande kritik, verkar det rödgröna blocket vara intakt. Men vad vill man?
I en intervju i DN öppnar integrationsminister Anders Ygeman (S) för att andelen boende med utomnordisk bakgrund inom ett område kan bli ett kriterium bland andra för att avgöra om det ska klassas som utsatt eller inte. Sannolikt hade Socialdemokraterna brunsmetat Moderaterna om Ulf Kristersson (M) hade gjort ett liknande utspel.
Ygeman har inspirerats av Danmark. Där används andelen "västliga" och "icke-västliga" invånare inom ett område för att avgöra om det ska hamna på listan över utsatta bostadsområden eller inte. Danmark har en mycket striktare integrations- och migrationspolitik. Delar av den politiken verkar Ygeman och Socialdemokraterna vilja ta rygg på.
Utspelet fördömdes av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. "En väldigt farlig och beklaglig väg", sade Jonny Cato (C). Tony Haddou (V) menade att "Ygeman håller på med signalpolitik och splittringspolitik". Märta Stenevi (MP) ville inte vara sämst i klassen: "Jag tycker det är oerhört att en socialdemokratisk minister går ut och föreslår att vi ska bedriva politik baserat på etnicitet", sade hon.
Trots detta verkar inte det tilltänka samarbetet efter valet påverkas. V menade att partiet skulle hindra att S håller på med signalpolitik. C ansåg att det är som med allt annat – man får ge och ta, diskutera och samtala. Och MP pekade på att man löst svåra frågor tillsammans med S förr. Att så är fallet är mer än tveksamt inom flera politiska områden.
Ygeman säger – vilket är helt korrekt – att Sverige har misslyckats i kampen mot segregationen. Och menar att man måste vara ödmjuk och lära av andra i integrationspolitik. Det är dock svårt att ta på allvar när stora delar av regeringsunderlaget riktar omfattande kritik mot en annan del av samma regeringsunderlag. Den naturliga följdfrågan blir då vad en rödgrön regering kommer driva för integrationspolitik om de får makten.
Frågan blottlägger en fundamental brist i det rödgröna blocket, man är inte överens i viktiga frågor av betydelse för Sveriges framtid. Den minsta gemensamma nämnaren är – paradoxalt nog, med tanke på Ygemans utspel – att Sverigedemokraterna ska ha ett så litet inflytande som möjligt. Med den ambitionen allena kan man inte styra ett land tillsammans.