Dagen därpå hade den spridits till Wien. På Wiens universitet blev judiska studenter, lärare och professorer måltavlor. Pogromen utfördes av både tyska och katolska studentorganisationer. Tillintetgörandet av judisk närvaro på universitetet förenade dem. I början av december 1938 hade målet nåtts och Wiens universitet förklarades judefritt.
På Stockholms universitet riskerar studentkåren nu att gå i samma riktning, fast med forskningsscenen som projektionsyta i stället för elevunderlaget. I kårfullmäktige på Stockholms universitet bifölls under hösten en motion som innebär att studentkåren ger stöd till en så kallad ”akademisk bojkott” av Israel.
En av de fakulteter som studentorganisationen omnämner i motionen är fakulteten för Asien- och mellanösternstudier. Fakulteten har ett samarbetsavtal med den humanistiska fakulteten på Hebrew University i Jerusalem. De kurser som ges på engelska på den humanistiska fakulteten i Jerusalem innefattar eller tangerar genomgående judiska studier, exempelvis tillhandahålls kurser i bibelöversättning och om de Abrahamitiska religionernas historia. De studenter som reser till Jerusalem återvänder till Stockholm med ett starkt kunskapskapital om judiska forskningsämnen som sedan kan fördjupas och föras vidare. En bojkott skulle innebära att dessa studenter i stället kommer att vända sig till ett annat lärosäte, i ett annat land, och återvända med spetskompetens inom något helt annat. Kunskapsunderlaget inom judiska ämnen riskerar därmed att urgröpas och så småningom utraderas.
Studentkåren riskerar att gå i sina historiska systerorganisationers fotspår när man låter aktivisters höga tonläge överrösta kunskapens klang. Ett genomdrivande av den akademiska bojkotten utgör en dolkstöt på kunskapsbyggandet inom judiska ämnen. Möjligheten till kunskapsutbyte med världsledande intuitioner är essentiellt.
När studentorganisationerna i Wien fördrev judiska forskare från universitetet fördrevs också deras forskningsområden med dem. Ett exempel är psykologiforskningen som tidigare hade burits upp av professorn Karl Bühler och hans hustru Charlotte. Det tog senare decennier att återbygga de kunskaper som gick förlorade genom fördrivningen av makarna Bühler.
När forskningens innehåll åsidosätts blir akademin en plats för tävlan om annat än kunskap, vad blir då kvar av ett universitet?