För sjutioåttonde gången ges nu beskedet att den nya stambanan ska bli av. Visserligen minskar trovärdigheten något för varje gång, men implikationerna är så långtgående att det skrämmer ändå.
Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att pressa kostnaderna för projektet. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) kallar det "startskottet för moderniseringen av infrastrukturen". Mer korrekt vore förstås att beskriva det som det senaste i en lång rad av utspel kring vad som kan bli århundradets huvudvärk.
Trafikverket har tidigare kommit fram till att det kommer att kosta 230 miljarder kronor att bygga höghastighetsjärnvägen som ska knyta ihop Stockholm, Göteborg och Malmö. Januaripartierna vill sänka priset till 205 miljarder kronor. Det vore fortfarande inte värt pengarna och uppdraget i sig visar bristen på verklighetsanknytning.
Av erfarenhet vet vi att den här sortens projekt aldrig sker enligt plan, varken tids- eller budgetmässigt. Om myndighetens prognos är 230 miljarder bör reaktionen från den som vill genomföra det inte vara hur man kan minska den summan utan vad man kan göra för att i slutänden få verkligheten att hamna i närheten av den. Det offentliga kan inte bygga en busskur utan att kostnaderna skjuter i höjden.
Gissningsvis kommer prislappen att landa på två till tre gånger den ursprungliga prognosen. Det kommer att omintetgöra alla andra satsningar på infrastruktur i landet. På samma sätt som Jordbruksverket drog in över 200 miljoner kronor från bredbandsstödet när andra bidrag dragit iväg bortom myndighetens prognoser. Regeringen har skjutit till dessa pengar igen men det kommer inte att låta sig göras när det handlar om pengar i den här storleksordningen.
Även under de bästa av förutsättningar kommer bygget av höghastighetsbanorna att bli försenade. När den är på plats kommer den att göra folk besvikna. Tåget kommer inte att gå maxhastighet. Kostnaderna kommer aldrig att kunna räknas hem och inte heller någon miljönytta.
Samtidigt finns stora delar av landet som verkligen behöver satsningar på infrastruktur, såväl järn- som bilväg. Norrbotten är kanske det tydligaste exemplet men är långt ifrån ensamt. Stora delar av Småland är lika isolerade. Alla dessa delar av landet sviks när symbolpolitiken sätts framför behoven.
Höghastighetstågen var en dålig idé när Alliansen lade fram den och den har bara blivit sämre med tiden. Släpp den medan tid ännu är.