Ändå finns det en tendens att snabbt förutsätta att kvinnliga patienter inte alls är sjuka utan gravida. Det leder till onödigt lidande, minskad trovärdighet, förlorade skattepengar och minskad patientsäkerhet.
Att tidigt i en utredningsprocess avskriva graviditet kan givetvis vara avgörande för vilka läkemedel som är lämpliga, vilka undersökningar som bör genomgås och hur dessa ska genomföras. Men när denna misstanke blir en reflexmässig slutsats, utan tillräckligt stöd i patientens berättelse eller testresultat minskar trovärdigheten medan risken för feldiagnoser ökar.
Det finns åtskilliga exempel på detta. En kvinna sökte akut vård för kraftiga buksmärtor. Trots ett negativt graviditetstest menade läkaren att hon nog var gravid. Kvinnan sändes därför till gynakuten för ett vaginalt ultraljud. Något de flesta kvinnor kan intyga är en undersökning man helst slipper.
En annan kvinna, som hade varit med om en bilolycka, fick också höra att hon kunde vara gravid – trots att hon var en bra bit över 50 år. Kvinnan sökte vård för nacksmärtor som uppkommit efter olyckan. På liknande sätt behandlades en patient som fått komplikationer efter en fotoperation. Den kraftiga blödningen som uppstått berodde enligt läkaren på graviditet. Ingen av dem var gravida, men båda fick söka vård flera gånger eftersom deras symptom avfärdades.
Ett ännu mer absurt exempel är kvinnan som berättade för läkarna att hon opererat bort livmodern. Ändå fick hon höra att hon var gravid och kunde åka hem, ta en Alvedon och vila. Hon krävde provtagning, och när provet kom tillbaka negativt bemötte läkaren det hela med en axelryckning och kommentaren: ”Det hade ju kunnat vara så”. Nej, det hade det inte.
Att enbart baserat på kön och ålder ställa en diagnos skulle inte vara acceptabelt för någon annan grupp. Skulle till exempel alla kvinnor över 50 år vara i klimakteriet? Eller alla män över 65 lida av demens?
Problemet med ”gravid-sjukan” är bara delvis att kvinnor får lida i onödan. Det handlar också om vårdens trovärdighet, om förlorade skattepengar och inte minst patientsäkerhet. Vid vissa tillfällen kan snabba – och felaktiga – diagnoser leda till irreversibla skador och till och med död.
Därför måste vårdens bemötande av kvinnliga patienter bli mer säkert och mer enhetligt. Det är ofta inte svårare än att läkarna faktiskt lyssnar på sina patienter.