Det finns så mycket att säga om Zlatan att det nästan är svårt att försöka säga något alls. En man så unik att han har något för alla. Genom åren har ju inte minst hans personlighet diskuterats till leda. För somliga gjorde den allt ännu bättre, och för andra gjorde den det svårt att stå ut med honom alls.
Och nog finns det något underhållande med att när han nu faktiskt ger upp fotbollskarriären är det hela tolv år sedan han gav ut sin självbiografi. Jag är Zlatan Ibrahimovic, som skrevs tillsammans med David Lagercrantz, släpptes 2011. Och sålde en bra bit över 400 000 exemplar på en månad. Den fick många som aldrig annars läser att plöja en över 400 sidor tjock bok. Ändå var han då bara halvvägs igenom sin karriär. En makalös bedrift.
Hans insatser för svensk fotboll går knappast att överskatta, inte heller för den internationella fotbollen. Han är landslagets mesta målgörare. Under sin internationella karriär har han vunnit ligan tolv gånger med fem klubbar i fyra länder. Två gånger har han vunnit skytteligan i italienska Serie A och tre gånger i franska Ligue 1. När Barcelona köpte honom från Inter 2009 för 69 miljoner euro var det klubbens dyraste köp någonsin – att de sedan inte använde honom perfekt är en annan femma.
Zlatan har inspirerat människor över hela världen, vilket har setts i de hyllningar som har rullat in sedan han tillkännagav avslutet i söndags. God bye stod det på läktaren i San Siro. Men ingenstans har Zlatan betytt mer än i Rosengård. Han kommer alltid att vara deras. En pojk från Rosengård som med talang, beslutsamhet och envis träning tog sig till den yttersta världstoppen. Från koja till slott.
Hans ledstjärna har lyst med värme i många utanförskapshjärtan som har känt sig ensamma i sin tillvaro och i sin kamp, som har tvivlat på att samhället har en plats för dem. Det är en vanlig tro i många utanförskapsområden att man är dömd till ett liv utanför samhället. Men Zlatan har visat att den som anstränger kan gå hur långt som helst, även om han är född och uppvuxen i Rosengård.
Det säger sig självt att människor som Zlatan inte kommer alltför ofta. Han är en talang och en framgång som man bara ser ett par gånger på en generation. Och han har alltid vetat om det och aldrig hymlat om det. Uppfriskande eller outhärdligt spelar ingen roll, för dem som behöver det mest har han länge varit en outplånlig hjälte. Och vi behöver fler sådana. Som sagt, det går inte att frammana en till Zlatan. Men vi skulle behöva bli bättre på att framhålla de framgångsrika människor som kommer från utanförskapsområden och som har lyckats i livet utan att för den sakens skull vara en Zlatan.
Det finns många fler sådana än man ibland kan tro och de skulle kunna vara nog så goda förebilder för många andra. Och genom att på sätt och vis då vara mindre unika än Zlatan också bättre kunna visa att även om vem som helst inte kan bli Zlatan så kan vem som helst forma sitt eget liv. Även om man är född i Rosengård eller något annat utanförskapsområde. Det behövs.