Vi lever allt längre och det är tänkt att vara något positivt. Och för en hel del är det lyckligtvis det. Men inte för alla. Många upplever tvärtom sin ålderdom som ett slags dubbelt fängelse. Inte nog med att man är instängd i en kropp som inte gör som den brukade, man är även instängd i sin egen bostad. Det första kan man lära sig att leva med det, det senare är desto värre. Vad som en gång var ett hem, en borg, har nu blivit en fängelsehåla man inte kan ta sig ut ur.
I går stod att läsa på kuriren.nu om Linnea Blom, en 90-årig kvinna i Boden som bröt benet i maj i fjol. Det tog nästan ett år för henne att få plats på ett särskilt boende, något hennes dotter tycker är alldeles för länge. Det är lätt att hålla med om.
För all del kan det alltid uppstå enskilda situationer där annars välfungerande system misslyckas. Men det är knappast vad som är fallet med äldreomsorgen. Att göra det möjligt för äldre att medelst hemtjänst bo kvar hemma längre började säkerligen som en åtgärd i all välmening. Ganska snart insåg man dock att det var betydligt billigare att göra på det viset också. Därpå blandades visionerna om ett bättre liv för äldre med en för offentlig sektor ovanligt hänsynslös kostnadsjakt. Snart var det en etablerad sanning att alla vill bo hemma om de kan.
Och med tillräckligt mycket hemtjänst kan nästan vem som helst bo kvar hemma. Så länge man inte bekymrar sig alltför mycket kring det där med livskvalitet. Många bor kvar hemma fast allt de önskar att få komma till ett boende. Att gå från ensamhet och rädsla till gemenskap och trygghet.
Men det är alldeles för sällan det finns platser till dem som vill och behöver. Det är skamligt att vi tvingar äldre att leva sina sista år på detta vis.
Kristdemokraterna har i flera år drivit kravet på en äldreboendegaranti för dem över 85 år. Det är fullt rimligt. Partiets gruppledare Samuel Ek påpekar även i ett inlägg på Facebook att det finns ett snabbt sätt att öka antalet platser. Öppna det stängda boendet Klockarängen i Råneå igen. Det behövs platser där och lokalerna står bara och samlar damm.
Och börja planera för fler äldreboenden. Behovet finns i hela kommunen. Många som inte vill annat än att få komma till ett boende har helt enkelt gett upp. De har lärt sig att det inte är någon mening att försöka.
Luleå kan bättre än att nöja sig en politik som går ihop bara om vi får äldre att ge upp.