Det franskägda Absolut Company har förmodligen sålt slut på sitt vodkalager i Ryssland och återupptar exporten efter ett års uppehåll. Enligt företagets kommunikationsansvarige Paula Eriksson sker detta för att ”skydda lokala medarbetare och säkra den lokala organisationens ekonomiska hållbarhet”.
Absolut Company bryter inte mot några regler men har fått mycket kritik. ”Jag tror att väldigt många konsumenter tycker det är ett väldigt konstigt agerande”, säger statsminister Ulf Kristersson (M) till SvD. Europaparlamentarikern Karin Karlsbro (L) kallar beslutet ”en fin present till Putin”. På sociala medier har flera pratat om att bojkotta både Absolut Vodka och andra varumärken som ägs av Pernod-Richard. Till exempel Glenlivet, Martell, Jacob's Creek, Minttu, Jameson, Havana Club och Beefeater.
Kritiken är vederhäftig. Man ska inte göra affärer med krigsförbrytare. Även om ryssar dricker mycket har Absolut Company råd att stå upp mot ondska. Samtidigt måste man nog, hur sinistert det än är, konstatera att klagosången inte fungerar. Människor glömmer. För ett år sedan kritiserades flera internationella företag för att inte dra sig ur Ryssland. Hur många kan i dag på rak arm namnge fler än två av dessa företag som fortfarande opererar i Ryssland och tjänar pengar på det, och har de krav och löften om bojkott som då framfördes synts i respektive företags bokslut?
Det går givetvis att öka den sociala pressen på Absolut Company ytterligare. Till exempel genom att ifrågasätta företagets eventuella närvaro på de dryckesmässor som arrangeras runtom i landet. Bland annat i Skövde, Borås, Oskarshamn och Linköping. Ett troligt antagande är att ingen mässa kastar ut Absolut Company. Vodkatillverkaren är helt enkelt för stor för att säga nej till.
Detta är genomgående. De flesta företag som är kvar i Ryssland är så stora och dominerande att människor saknar möjlighet att bojkotta dem. Alternativt har de en så stor mängd olika varumärken att få, om ens någon, kan hålla ordning på alla.
Det finns också företag som verkligen försökt dra sig ur Ryssland. Ett exempel här är den svenska jordbruksmaskintillverkaren Väderstad. Både Ryssland och Ukraina är stora livsmedelsproducenter och stod innan offensiven för nästan 20 procent av Väderstads omsättning. De konkurrenter som stannat kvar tjänar ännu mer på att ta över på det tomrum Väderstad lämnade efter sig. Väderstad har fortsatt ta ansvar genom att möjliggöra tillverkning av fältkaminer till Ukraina.
De företag som gjort det rätta och dragit sig ur Ryssland förlorar alltså dubbelt upp. Dels genom att de tappar intäkter, dels genom att de minskar i storlek gentemot de konkurrenter som växer på grund av färre skrupler. Det kostar att ha principer. Belöna och ta efter dem som betalar för en bättre värld.