Regeringens vårbudget är inte helt utan förtjänster. Det är gott och väl att företagsstöden förlängs, men även regeringens satsning på att unga ska hållas sysselsatta genom att exempelvis ta igen utbildning på sommaren är goda förslag.
Detta stämmer även Moderaterna in i. Elisabeth Svantesson, partiets ekonomiskpolitiska talesperson, sammanfattade dock läget träffsäkert i uttalandet att vi nu har haft sju bortkastade år med Stefan Löfven (S). Det är, dessvärre, det enda rimliga sättet att sammanfatta utvecklingen över dessa år.
Allt som görs är inte fel, men regeringen väljer alltjämt att ignorera landets största problem. Det gäller inte minst tryggheten. Vi kan inte nöja oss med läget i landet. Inte minst i Norrbotten är bristen på poliser skrämmande påtaglig. I stora delar av regionen kan det ta en vecka innan polisen kommer när man ringer, om de alls har tid. Ändå får polisen inte en krona till i denna vårbudget som likt höstens årsbudget innehåller rena fantasisummor. Givetvis helt ofinansierat.
Ett annat bekymmer är arbetslösheten. Regeringen kallar vårbudgeten ett jobbpaket. Det är en missvisande beskrivning. Det kan möjligen kallas för ett utbildningspaket. En hel del av det innehållet är bra, men det ändrar inte vad det rör sig om. En spade är och förblir en spade.
Sverige behöver kraftfulla åtgärder för att hantera arbetslösheten. Trots statsministerns löften om EU:s lägsta arbetslöshet skulle vara uppnådd redan i fjol ligger Sverige nu på plats 23 i EU. Bakom oss har vi Litauen och ett par sydeuropeiska länder med omvittnade problem. Att vi gång på gång ligger i den absoluta EU-botten vad gäller arbetslöshet skapar dock ingen uppmärksamhet längre. Under Stefan Löfvens tid som statsminister har vi vant oss vid detta. Det är normalt nu. Det är de sänkta förväntningarnas välsignelse som räddar regeringen.
Också intressant är att regeringen minskar satsningen på laddinfrastruktur med 100 miljoner kronor. Kanske, skojade Svantesson, är det så att regeringen ändå inte tror att elen räcker hela året. Och det är faktiskt inte en sämre förklaring är någon annan till den sänkta ambitionen.
Förslagen som presenterades i samband med vårbudgeten uppgår till 45 miljarder kronor. Ofinansierade. Ändå gör man ingenting för att lösa rikets mest skriande problem.