Men facit hade kunnat bli väsentligt sämre om inte flera gynnsamma faktorer samspelade.
En viktig faktor var att katastrofen var relativt geografiskt begränsad. Det var framför allt Kronobergs och södra Jönköpings län som blev en katastrofsituation med utslagen infrastruktur och människor som var fångade i sina hem. Samhällets resurser kunde kraftsamlas.
Dessutom var många av hushållen i det drabbade området väl rustade för några dygn utan ström. I skogsbygderna finns vedspisar i hemmen, brunnar på tomten och motorsågar i förråden. Människor på landsbygden känner också sina grannar och vet vem som behöver hjälp.
En tredje faktor – som visade sig bli den kanske mest avgörande – var att Sverige år 2005 hade en försvarsmakt som kunde hjälpa till med personella och materiella resurser. Det förödande försvarsbeslutet 2004 hade visserligen tagits i december före katastrofen. Men det fanns fortfarande många värnpliktiga på förbanden.
Totalt gjorde runt 1 000 personer, varav 800 värnpliktiga, mer än 20 000 arbetsdygn. Ett särskilt viktigt bidrag var att enheter från Ledningsregementet skapade ett fungerande telefonnät, där 112-funktionen fungerade och där människor kunde gå till särskilda platser för att ringa anhöriga. Försvarsmaktens bandvagnar och elverk var också viktiga för att nå och hjälpa människor som satt fast i sina hem. Hemvärnet levererade mat till äldre. Utan insatserna från folk i gröna kläder hade fler människor mist livet.
Sedan 2005 har en hel del positivt hänt vad gäller kommunernas beredskap. Men det finns fortfarande ingen organisation som skulle kunna ersätta Försvarsmaktens insatser. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, är en myndighet som jobbar med teori. Den har ingen insatsorganisation, ingen förrådsställd materiel.
Vad skulle hända vid en katastrof där Försvarsmakten inte kunde delta? Till exempel därför att stridshandlingar pågår i Östersjöområdet. Vem ringer vi om Försvarsmakten har annat att göra?
Tidöregeringen har påbörjat en historisk satsning på att återuppbygga det civila försvaret. Men det kommer att ta tid. De substantiella budgetökningarna är planerade först till år 2028.
Sanningen är att vi inte vet hur vi skulle klara en påfrestning av Gudruns dignitet i dag. Det skulle handla mycket om turen. Värst är förstås ett scenario där någon försöker skada oss med mening. För det är vi långt ifrån förberedda.