Boken ges ut av Historiska Media och Svenska Nyhetsbyrån har träffat Larsson för att få veta mer om vad som var så speciellt med 1980-talet och varför det behövs en bok om det just nu.
– Mycket av den värld vi lever i tar ju form under 1980-talet. Kalla kriget tar slut och Sovjetunionen kollapsar. Religionen kommer tillbaka som politisk drivkraft i och med revolutionen i Iran 1979 och med påven Johannes Paulus II:s besök i Polen. Ungefär samtidigt blir Islam åter en militär kraft i och med den sovjetiska invasionen av Afghanistan och Mujahedinrörelsen där. I Kina införde Deng Xiaoping något slags marknadsekonomi, och slår in på Kinas väg till ekonomisk världsmakt.
Du lyfter också fram att kunskaper om 1980-talet är viktiga för att förstå konflikten i Ukraina.
– Vet man vad Sovjetunion var och hur det såg ut tror jag att man blir klokare på Putins agerande. Det är till 1980-talets Sovjet som han drömmer sig tillbaka, till ett beundrat och fruktat imperium.
– Det är också under 80-talet Putin gör karriär inom säkerhetstjänsten. Han blir skolad i den sovjetiska mentaliteten: att det finns fiender överallt som man måste skydda sig från. Den ryska retoriken är den sovjetiska. Yttre fiender kallar man fascister. Inre opposition kallar man femtekolonnare, sabotörer, utländska agenter.
Kan man säga att Putin försöker att göra 1980-talet ogjort?
– Ja, ta till exempel den utrikespolitiska doktrinen. Gorbatjov sa i ett tal 1985 att alla länder ska få söka sitt eget politiska system. Det betydde hej då till Brezjnev-doktrinen som gick ut på att Sovjetunionen hade rätten att ingripa varhelst i världen som kommunismen var hotad. Vad är det då Putin gör idag? Jo, han har återupplivat Brezjnevdoktrinen men nu är den etnisk. Putin anser sig ha rätt att gripa in där det finns ryssar, oavsett om det är innanför eller utanför landets gränser.
Du har liknat det formativa 1980-talet med vår egen samtid.
– Jag tror ingen i slutet av 1980-talet kunde gissa att Sverige snart skulle gå med i EU eller delta i stora militära operationer. Det var kalla krigets slut som ändrade allt. Samma sak är det nu med Putins angrepp på Ukraina. Det var väl knappast någon förra sommaren som trodde att Sverige inom ett år skulle ansöka om att gå med i Nato. Skeendena visar hur snabbt allt kan förändras.
Du lyfter särskilt fram Gorbatjov, vad var det som gjorde honom så speciell?
– Gorbatjov är atypisk i politbyrån. Han är ung. Bara drygt 50 då han kommer till makten. Han är välutbildad – både jurist och agronom. Han var egentligen påtänkt som efterträdare redan under Jurij Andropov. Men när Andropov dog var det några av de gamla i politbyrån som tänkte: vi tar Tjernenko så vet vi vad vi får. Men sedan går Gorbatjov inte att stoppa.
Vad är det som driver Gorbatjov att ta stegen mot avspänning och fred?
– Det finns förstås ett skäl i att ekonomin går så dåligt. Men Gorbatjov tog också stort intryck av Tjernobylolyckan år 1986. Efter den får han något att relatera till. När de talar reducering av medeldistansrobotar konkretiserar han det i sin egen tankevärld med hur många Tjernobyl en viss laddning motsvarar, och det är förskräckligt många. Det gör honom väldigt benägen att förhandla. Han förändras när han sitter vid makten och det gäller också USA:s president Reagan.
Ja, Reagan verkar vara en annan favorit i boken.
– Reagan är svårt underskattad. När han svors in 1981 var han väldigt konfrontativ. Jag minns att vår samhällskunskapslärare, som var något till vänster, målade upp Reagan som krigshetsare och ett stort hot mot världsfreden. Men i hans andra period är det en annan Reagan som går in på scenen och börjar förhandla med Gorbatjov.
Om Gorbatjov påverkades av Tjernobyl, vad förändrade Reagan?
– För Reagan är det erfarenheterna från övningen Able Archer 1983, när det visar sig hur otroligt nära det var att det blev krig av misstag. Han får ta del av beräkningar om troliga amerikanska förluster på 150 miljoner människor – under förutsättning att man vinner kriget.
– Utan Reagan och Gorbatjov tror jag att historien hade tagit en annan väg. Det var två personer som kunde samtala med varandra – och som gjorde det. Deras vägval visar att historiens gång är oförutsägbar.