Ledare: Från kris till kaos

                                    

12 november 2010 06:00
Det gnälldes en hel del över negativa skriverier om Mona Sahlin under valrörelsen. Men det fanns faktiskt inte särskilt mycket positivt att rapportera. Med tanke på de historiskt usla opinionssiffrorna för Socialdemokraterna hade det varit motiverat att toppa med Sahlins och hennes partis motgångar ännu oftare.

 

Valresultatet visade en gång för alla att Socialdemokraterna tappat sin ledande ställning. Att alla nu vill tycka till om S-krisen visar dock att Socialdemokraterna i mångas ögon ännu inte fullt ut blivit ett parti bland andra. Självklart är det inte heller utan stor skadeglädje som borgerliga analytiker ger sina "råd" om krishantering.

 

 

Kriskommissionen som tillsattes efter valet innebar att Mona Sahlin återigen satte igång ett förnyelsearbete. Den förnyelse som inleddes efter att hon utnämnts till partiledare kom av sig. Nu, efter Mona Sahlins utspel om att hela partiledningen bör ställa sina platser till förfogande, hotar samma sak att hända igen. Risken är att Socialdemokraterna går från kris till kaotisk intern maktkamp.

 

Ledande sossar i Norrbotten är lite förundrade över utspelet: skulle inte politiken hanteras först och person sedan?

 

 

Men att skilja politik och person åt går inte. Det är personer som driver politiken; ska den förändras måste personer bytas ut (eller byta uppfattning). Risken är dock att personbyte ses som en enkel väg ut. Det fanns naiva förhoppningar av det slaget när Persson byttes mot Sahlin.

 

Kravet på personförnyelse har drivits av SSU. Och att SSU:s ordförande Jytte Guteland kräver föryngring är naturligt, det gör ungdomsförbundare jämt, och hon hoppas nog själv på en framskjuten position. Men föryngring leder inte nödvändigtvis till förändring, eller till framgång. Att importera SSU:s beryktade skyttegravsstrider till partitoppen vore förödande.

 

 

Jytte Guteland är dessutom värsta sortens förutsägbara, mästrande gråsosse, som aldrig öppnar munnen utan att minst två, tre partifloskler trillar ut. Hon har inte lett SSU till framgång och borde, om någon, avgå.

 

Lika förutsägbart som kravet på föryngring är kritiken om brist på förankring, och önskan om mer lyssnande till partiets "gräsrötter". Inte heller det är en självklar formel för framgång. Om norrbottniska gräsrötter fick bestämma skulle Socialdemokraterna återgå till 1970-talets slut ideologiskt sett. Det kan bli svårt att vinna val då.

 

 

Socialdemokraterna är fortfarande ett stort parti - med stora motsättningar. Oavsett vilka som byts ut i toppen är därför en sak säker: många kommer att bli besvikna.

 

Maktkampen har redan börjat. Mona Sahlins utspel är ett sätt för henne att skyla över egna misslyckanden. Att lyfta fram det gemensamma ansvaret låter ödmjukt men är i realiteten ett sätt att skylla ifrån sig.

 

Nu inleds en allas strid mot alla medan förändringsarbetet i övrigt riskerar att gå i stå. Framtiden ser strålande ut - för borgerligheten.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!