Ledare: Bäst med frivillighet

                                         

12 maj 2010 06:00
Försvaret står inför en stor reform. 1 juli övergår man från värnplikt till rekrytering på frivillig basis. En historisk omställning för försvaret.

 

Framför allt principiellt sett. I praktiken blir omställningen mindre, eftersom rekryteringen till utlandstjänstgöring redan är frivillig, och värnplikten sedan länge långt ifrån allmän.

 

Militärtjänstgöring är därigenom redan mindre av plikt och mer av fritt val. Något som bekräftas i en undersökning som Försvarsmakten gjort, där över 80 procent av dem som mönstrat under plikt säger att de vill fullgöra sin utbildning trots att det blir frivilligt. Men för det fåtal som skulle ha tvingats blir det ändå en välkommen frihetsreform.

 

 

En del värnpliktsromantiker beklagar att möjligheten att tvångsuppfostra ungdomen nu försvinner. Det är ett argument som försvagats i takt med att värnpliktskullarna krympt men som aldrig varit starkt: Många unga män och än fler kvinnor har blivit välartade helt utan militärens hjälp.

 

Andra värnpliktsvurmare vill byta den militära värnplikten mot en civil; det finns ju så många andra samhällsinsatser unga kan göra. Som om unga vore en allmän resurs för staten att använda till vad helst den finner lämpligt!

 

Försvarsmakten är nu inte till för att disciplinera unga eller ordna sysselsättning. Försvaret har vissa bestämda uppgifter som ska utföras på bästa möjliga sätt, och försvarspolitiken ska utformas efter vad som gynnar försvaret.

 

 

Då blir frivillighet bäst. Professionalismen kommer att öka. "Våra soldater och sjömän kommer att arbeta och öva en längre tid tillsammans. Därmed får vi också bättre tränade förband - att använda i Sverige eller i internationella insatser", skriver ÖB Sverker Göranson på DN Debatt (11/5).

 

Avskaffad värnplikt är alltså bra både ur ett frihetligt perspektiv och för försvaret. Ändå hotas reformen vid ett rödgrönt maktövertagande.

 

Om oppositionen vinner ska frågan utredas igen. Så sopas ännu en konflikt under mattan till efter valet. Vänsteralliansen har nämligen ingen gemensam försvarspolitik. Spännvidden bland rödgröna politiker i synen på försvaret är betydligt större än inom Alliansen, visar en undersökning som forskarbloggen Politikerenkäten gjort.

 

 

Allt man är överens om är att försvarsutgifterna ska ned med två miljarder. Någon gemensam linje om insatsen i Afghanistan har de rödgröna inte lyckats finna. För rekryteringen av soldater föredrar Miljöpartiet frivillighet medan Vänsterpartiet vill ha värnplikt. Det vill numera även Socialdemokraterna som ett tag vacklade i frågan - ett ställningstagande till glädje för värnpliktsivrare som Leif Pettersson (S), riksdagsledamot från Boden.

 

 

Men för Sverige är den rödgröna röran i försvarspolitiken mindre rolig. Den som vill rusta svenskt försvar för framtiden bör inte rösta för maktskifte. 

 


Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!