Minns ni en av den progg-musikaliska erans verkliga stoltheter ? den Luleåbaserade gruppen Norrbottens Järn?<br>Hon som sjöng i den gruppen hette Maria Rosén och var innehavare av en tämligen fantastisk och uttrycksfull röst, som bland annat mycket väl omslöt den av Ted Ström författade finstiltheten Jag och du.<br>Nu har Maria Rosén återvänt till den låten och bestått den med ytterligare en tolkning, på den av ömsint glädje garnerade soloplatta som kommer ut i dagarna och som bär namnet Flavill.<br>Det är Maria Rosén som är den ?fjäril? (flavill på hennes eget barnspråk) som nu har tagit sig ut ur kokongen och satt samman en cd som, fullständigt, lyser av uppriktighet och poetiskt gungande frihet.<br>Det är nu 25 år sedan progg-tiden och Maria Rosén har utvecklat samt slipat sina verktyg och samtidigt som hon mognat som artist, har hon också bibehållit den daggfriska andlöshet som gör hennes melodier till sådana oerhört livsbejakande och berikande sådana.<br>Lyssna, för att testa om jag har rätt i ovanstående påstående, exempelvis på Morgonpasset. Där Maria Rosén uppför en hyllningssång till ? den ritual som tandborstandet utgör.<br>Det bara bubblar av glädje om den sången. Och det gör det också om den hypersinnliga Kåtjojk, om den intrikat kärvänliga Telefonflört samt om den innerliga Tillsammans.<br>Musiken, som har arrangerats av den vid Norrbottensteatern sedan ansenlig tid tillbaka verksamme multiinstrumentalisten Rolf Hedberg, är vackert följsam, lågmält akustisk och alltid slingrande sig kring Maria Roséns flexibla röst.<br>Bland musikerna finns också Dick Ask; trummisen som var med redan på Norrbottens Järns tid (och för övrigt även långt innan dess) och som obekymrat spelar vidare. Med vitaliteten borrande sig ut genom trumpinnarna.<br>Det finns tydliga glimtar inte bara i Maria Roséns ögon, utan även i hennes texter. Hon står för majoriteten av dem på Flavill, utom Ted Ströms öppningslåt och Nu slår en blomma ut, som hämtats ur Stig Dagermans repertoar.<br>Alltså: en cd som utsänder samma sorts mysiga när- och trygghetshetskänsla som det är att vira in sig i en skön filt. Och bara njuta.<br>Att begära något mera än så vore ju bara närmast otillständigt.