I början av 1800-talet bestämde sig den tysk-ryske astronomen Wilhelm Struve för att närmare utforska jordens storlek och form. Det gjorde han genom att använda sig av så kallad triangelmätning där man bestämmer punkters läge genom att mäta avstånd och vinklar i trianglar på jordytan. Det var ett viktigt steg framåt för vetenskapen. Hans mätningar visade nämligen att jorden inte var klotrund utan oval och att breddgraderna är längre i Skandinavien än vid ekvatorn.
Meridianbågen består av 265 mätpunkter med 30 kilometers avstånd från varandra. Sju av dessa mätpunkter finns i Sverige och fyra av dem är en del av världsarvet som består av sammanlagt 34 punkter. Triangelkedjan sträckte sig mellan Hammerfest i Nordnorge till Ukrainas kust vid Svarta havet, genom Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland och Moldavien.
– Struves mätningar stämde imponerande bra överlag. I dag kan man mäta med gps men då kunde dimma göra att man fick avbryta mätningarna i flera veckor för att man inte såg till nästa berg. Man var tvungen att se till nästa punkt för att kunna mäta upp trianglarna, förklarar Dan Norin, geodet vid Lantmäteriet i Gävle.
Världsarvspunkterna i Sverige finns alla i Norrbottens län och är mer eller mindre utmärkta och tillgängliga.
Punkten på Perävaara, nordväst om Haparanda, är markerad med ett kryssmärke i en sten och beläget på en skogsbeklädd höjd 400 meter från närmaste väg. Den som vill besöka punkten på berget i naturreservatet Jupukka, nordväst om Pajala, får vandra 500 meter upp för en brant till toppen.
Tynnyrilaki, som betyder tunnhjässan, ligger sydost om Karesuando i Kiruna kommun och nås efter en kilometers vandring från en parkeringsplats vid bergets norra fot. Och den mest svårtillgängliga mätpunkten är den på berget Pullinki, nära Svanstein i Övertorneå kommun. Den punkten ligger nära toppen på en skidbacke och är heller inte markerad. Men i Haparanda uppmärksammas Struves meridianbåge genom skulpturen "von Struve’s Triangle" som är belägen vid Torne älv mitt emot Nedertorneå kyrka, en av de finska världsarvspunkterna.
– Det är svårt att veta hur många som besöker punkterna, men några hundra varje år är det nog. En del har som sport att hitta världsarv och då letar de upp även dessa. Jupukka utanför Pajala är ett populärt utflyktsmål och det är en vacker kulle. Men vissa av de andra punkterna i världen är tydligare turistmål, som observatoriet i Tartu i Estland där Struve levde och arbetade i flera år eller Nedertorneå kyrka i Finland, säger Dan Norin. (TT)