– Egentligen hur samhället bemöter och tar hand om barn och vuxna som är avvikande, menar Cecilia Rosenlund och Anders Alm.
”Noma” är parets eget påhittade namn – ett ord de menar ska tolkas som motsatsen till anomali.
– Våra bilder bygger på normkritik, men eftersom ordet känns så uttjatat hittade vi på ett eget, säger Anders Alm.
Han ställer ut ett antal stora svartvita fotografier som utforskar idén om kroppen som identitet medan Cecilia Rosenlund i måleri och skulptur gestaltat barns skyddslöshet i samhällets maktstrukturer.
– Vi var överens om att utställningen skulle ha ett tema. Just då diskuterade vi diskrimineringsgrunderna hemma och sökte också stöd för att göra ett större konstprojekt utifrån dem. Nu blev det inte så, men vi har påbörjat något i och med denna utställning, säger Cecilia Rosenlund.
Hon arbetar till vardags som specialpedagog och blev under sin vidareutbildning mycket upptagen av teorier om maktstrukturer men också frågeställningar om skolan och utbildningens syfte i vår samtid.
– Ska skolan utveckla individen? Eller är syftet att skola arbetskraft eller kanske helt enkelt kontrollera individer. Vilken funktion har skolsystemet i vårt samhälle? För mig som arbetar med barn som avviker från normen är det smärtsamt att se hur de absoluta kunskapskraven kräver ett åtgärdsprogram för att ”fixa” eleven i en normativ rörelse. Dagens läroplan skiljer sig mycket från LGR 80 som gällde 1991 när jag var färdigutbildad lärare och som utgick ifrån att människan är en aktiv och skapande varelse, menar hon.
Hennes skulpturer och målningar med titlar som ”Formbar”, ”Synlighetsfält”, ”Komponenter”, ”I mönstret” och ”Panoptikon” ställer alla frågor där normen utmanas. Den sistnämnda syftar på en typ av fängelsebyggnad, designad av den brittiska filosofen Jeremy Bentham i slutet av 1700-talet. Designen består av en rund byggnad som är indelad i tårtbitsliknande celler. Mitt i byggnaden står ett torn där en övervakare kan observera alla fångar utan att de kan avgöra om de blir övervakade eller inte.
– Utbildningsväsendet är ju ett mycket subtilt maktutövande, menar Cecilia Rosenlund.
Anders Alm å sin sida har utmanat även sig själv, inte bara innehållsmässigt med fokus på könsidentitet.
– Jag har under min långa karriär som fotograf uteslutande arbetat dokumentärt och undvikit blixt. Nu har jag arrangerat bilder och bara använt blixt, en helt ny erfarenhet för mig, säger han.
Han beskriver sina fotografier som estetiskt högljudda men med ett lågmält budskap.
– Betraktaren behöver tid för att eventuellt förstå vad jag är ute efter, säger han.
Eftersom Anders Alms del av utställningen innehåller flera bilder på nakna män insåg paret att hägningen och presentationen av utställningen var mycket viktig för att inte sända ut fel signaler.
– Barn och nakna män, det hade kunnat bli väldigt fel. Därför har vi var sin del av utställningslokalen, säger han.
”Noma” är som sagts bara början på ett större konstnärligt projekt som Cecilia Rosenlund och Anders Alm påbörjat.
– Vi kommer att fortsätta med detta tema bland annat genom att lyfta uttrycken, säger Cecilia Rosenlund.
Utställningen visas fram till och med 10 december.