Morgane Stäheli, Axel Fagerberg och Sebastien Klink har precis anlänt till Luleå och hotellet. "Vilken härligt stad, full av liv", säger de.
Vi möts upp i hotellets gym. Två av ensemblens cirkusartister och föreställningens kompositör och musiker Axel Fagerberg, förövrigt den enda svenska inslaget i denna internationella produktion. Vanligtvis spelar han i olika popband, bland annat med Benjamin Ingrosso.
– Han ser ut som en gymkille, men han är urstark. Det vet jag eftersom vi brottats mot varandra, säger han
Ingen i ensemblen har tidigare varit så långt norrut i Sverige när de möter publiken på lördag och söndag i Kulturens hus och de är överväldigade över vilken fin stad de hamnat i.
– Vi kommer just från Landskrona och jag måste säga att Luleå är mycket finare. Vi såg människor vandra på isen och stämningen är fin. Jag skulle nog kunna flytta hit, säger Axel Fagerberg.
"Tipping Point – Balancing in a Time of Change" är en föreställningen om strukturer i en rå värld byggd av trossar, metallrör och vajrar.
– Vi leker med det arkitektoniska konceptet tensegrity, en struktur där formen hålls ihop av spänningar, balans och krafter som drar åt olika håll. En minsta förändring kan få hela bygget att falla. Det är vår metafor för samhället, säger Morgane Stäheli.
Hon är schweizisk cirkusartist som specialiserat sig på partrapets tillsammans med sin sambo Sebastien Klink. De träffades på cirkushögskolan i Stockholm och stannade kvar efter avslutade studier.
– Vi driver ett eget lite kompani och det är första gången vi är med i en stor produktion med Cirkus Cirkör. Otroligt roligt, säger hon.
Kompositören och musikern Axel Fagerberg (mitten i bild) har svårt att böja sig när ensemblen ska tacka för sig vid föreställningens slut. "Jag har fallit framåt flera gånger", säger han. Han får lite tips av trapetskonstnärerna Morgane Stäheli och Sebastien Klink vid ett gymbesök på hotellet.
Att jobba tillsammans med sin sambo, menar hon närmast är en förutsättning för att klara ett arbete fyllt av faror. Absolut tillit och en förmåga att läsa av varandra är ett måste.
– Självklart tänker man på farorna men man måste lita på processen. Jag ville nog bli cirkusartist för att överkomma mina rädslor men får också en kick av att balansera på gränsen, säger Sebastien Klink.
Den farligaste skadan under turnén står faktiskt musikern Axel Fagerberg för. Han drog på sig en sträckning när han trixade under ett trumsolo.
– Vi har alla speciella förmågor och regissören Alexander Weibel Weibel har sett till att alla får skina i sina egna solonummer. Han har en förmåga att locka fram det bästa i varje artist, säger Sebastien Klink.
Och enligt Axel Fagerberg är fortfarande föreställningen i förändring.
– De som gillar industridesign, arkitektur och humor kommer bli mer än nöjda.