Sedan 2002 innehar Västerbottens museum hela Sune Jonssons arkiv, ett betydande kulturarv att förvalta och som nu utvecklats till ett centrum för dokumentärfotografi i hans namn.
- Jag är otroligt stolt idag. Äntligen har det etablerats ett dokumentärfotografiskt centrum, en verksamhet i Sune Jonssons anda som vi hoppas ska inspirera och fungera som en drivkraft för dokumentärfotografer i hela landet och världen, sade Ulrika Grubbström, chef för Västerbottens museum i sitt invigningstal.
Dokumenterat avfolkning
Sune Jonsson debuterade 1959 med Byn med det blå huset, numer en klassiker i svensk fotolitteratur och hade redan där formulerat sin djupt dokumentära metod som givit honom en särställning i svenskt fotografi, film och litteratur.
1960 inleddes samarbetet med Västerbottens museum i Umeå, där han fick i uppdrag av museimannen Per-Uno Ågren att dokumentera avfolkningen i Västerbottens inland. Det resulterade i Bilder från den stora flyttningen, utställning 1962 och bok 1964. År 1968 knöts han till museet som fältetnolog som gav honom tid för att arbeta med dokumentationsuppdrag.
Själv uttryckte han sig som följer i samband med att han fick Hasselbladspriset 1993:
"Det gäller att lägga krokben för tiden och rädda hotade miljöer, människor och företeelser så att vi i framtiden kan möta den åtminstone i dokumentära fotografier. Detta har alltså varit och förblir min ambition".
Dåtid möter nutid
Öppningsutställningen på Sune Jonsson centrum för dokumentärfotografi heter Liv i Västerbotten, där presenteras Sune Jonssons dokumentära arbeten om människor och miljöer på landsbygden för femtio år sedan under rubriken Livstycken. Här visas delar från tidigare nämnda projekt Bilder från den stora flyttningen men även axplock ur andra arbeten, Byn med det blå huset 1959, Bilder av nådens barn 1963, Jordabok 1976 och Dagar vid havet 1981.
Dessutom visar fotografen och journalisten Tom Juslin i en uppföljning från 2013 hur livet har förändrats sedan i Västerbottens inland sedan Sune Jonssons dokumentation under rubriken Livskraft.
- Tom Juslin har också återvänt till några av de människor Sune Jonsson dokumenterade, säger Ulrika Grubbström.
Dessutom visas tre filmer om Sune Jonsson under utställningsperioden samt två filmer av Sune Jonsson själv: Fjällbonden 1992 och Skidmakaren i Gielas 1988.
Debatt av samhällsfrågor
- Vi vill att detta centrum ska bli en mötesplats för fotografi och en plattform för debatt av samhällsfrågor. Vi kommer därför även att bjuda in fotografer för att arbeta i residens, säger Ulrika Grubbström.
Under kulturhuvudstadsåret kommer ytterligare tre utställningar att visas på Sune Jonssons centrum för dokumentärfotografi. Nästa vernissage hålls i maj då den lettiska fotografen Inta Ruka möter Sune Jonssons bilder i utställningen Möten med människor.