Dagarna innan Melodifestivalens direktsändning är tempot högt. Repetitionerna avlöser varandra och för någon som både leder tv-show före och efter huvudprogrammet – plus agerar expert under direktsändningen – finns inte många lediga minuter på dagarna. Tina Mehrafzoon beskriver det som "intensivt".
– För ett år sedan frågade de mig vad jag drömmer om efter att ha programlett "Musikhjälpen" och P3 Guld. Då svarade jag att jag drömmer om Mello så klart – och sedan Eurovision. Det här är steg ett för mig i Mello-världen och det har varit en det dröm. Alla är goa och alla är så duktiga på sitt jobb – och ett så stort maskineri, berättar hon.
När Tina Mehrafzoon gick ut gymnasiet i Uppsala 2008 siktade hon högt – geografiskt – men karriärmässigt vågade hon inte fantisera om att synas inför 2,7 miljoner svenskar i Melodifestivalen när hon klev in i LTU:s korridorer på journalistutbildningen.
– Då vågade jag inte drömma om att få göra sådana här saker, det var aldrig någon som gjorde sådana grejer på tv eller radio och såg ut som jag eller som hette som jag eller stavade sitt efternamn som jag. Jag trodde inte att jag fick, säger hon.
I dag är hon en av landets mest kända musikjournalister och har intervjuat stjärnor som Ed Sheeran, Robyn och Zara Larsson. Men som aspirerande journalist på Musikhögskolan i Piteå siktade hon till en början på att "förändra världen" som granskande reporter.
Till dess att hon upptäckte att det fanns roligare saker.
– Vi var väldigt glada de gånger det var konsert i Black box på Acusticum eller i Luleå. Jag åkte och skrev en recension av Johnossis spelning till plugget och fick högsta betyg, min lärare gillade den. Det var egentligen det som var gnistan som gjorde att jag kände att jag kanske kan hålla på med popkulturkritik, berättar hon.
Tina Mehrafzoon agerade klubbmästare på Kårhuset och fick själv engagera sig för att få saker att hända i Piteå.
– Vi kämpade verkligen på, det var saker som hände där hela tiden och det var det enda. Men jag kommer från Uppsala, en studentstad med 58 nationer, och Musikhögskolan var lika stor som min gymnasieskola. Det var ganska soft att komma till universitetet och känna att det var som gymnasiet (skratt).
Bara mys?
– När vi hade råd och när min bästa kompis bil fungerade åkte vi till Luleå för att känna lite storstadspuls och äta lyxigare än skiten man åt hemma (skratt).