Det är artiklar av Karl-Henrik Ström, Mikael Berglund och Elin Tamm i den del av tidskriften som kallas Utsikten. I samma avdelning finns Risten Sokkis våldsamt starka dikter och Malin Nords kommentarer till hans författarskap och hon inleder med en magnifik mening: ”I Risten Sokkis diktlandskap binder senorna samman minnena med jorden.”
Klokt, starkt och egensinnigt skriver alltså Berglund en kortberättelse i mytiskt nybyggarljus och säregen tidsuppfattning, Ström skriver om det invasiva i en betraktelse om arter, biologi och migration, en effektiv och borrande text och Tamms bidrag är en psykologisk kortnovell med människor i blixtbilder och tunga repliker. Allt är på obestämt och anat vis norrländskt, men inget är provinsiellt, inte heller författat med det vanliga lidandeperspektivet utan livsstarkt.
Direkt problematiska blir därför det som är av lägre kvalitet i numret. Det är ingenting att hymla om, men exempelvis bidraget från ”The non existent center” räcker inte till. ”Vad säger drömmarna om platsens tillstånd? frågar sig deras rubrik och ger svaret i ett slags vattniga ingresstexter, utspädda till homeopatisk brist på täthet. Bakom det engelska namnet finns en konstgrupp, och deras meningar, ja läs själva: ”Jag undrar vilken historia vi vill göra synlig (alltså historiskt historia, vems? Är det männens machoberättelse osv?) Vilket socialt ansvar har en för människor som en börjar bygga relationer med? Blir vi en fri konstgrupp eller ytterligare en social instans i stil med ABF?”.
Men även Stig Larssons försök till essä över Åsa Larsson och staden Kiruna hamnar i samma icke-godkända kategori. Den excentriska pladdrigheten har varken charm eller väsentlighet och kan inte dölja hans fundamentala brist på mening. Exemplen kunde göras fler, men det räcker.
Ett motstridigt nummer, nästan sönderslitet av sina kvalitativa motpoler. Men en stor eloge till numrets konstnärer, Anja och Tomas Örn som lyckas att kombinera bild och samstämmiga ord till en vacker och klar bild av malmfältens outtalade tanke, ”Tomhet – mellanrummens betydelse” heter deras bidrag.