Ingen kommer att behöva utbilda sig till läkare och slösa bort tiden med att träffa sjuka människor i tron att de kan botas. De välbeställda kommer dessutom att slippa använda rutbidrag till lågavlönade som sköter veckostädningen eller rengör poolen.
Allt detta och mycket mer kommer tydligen att skötas av artificiell intelligens och robotar. Visst känns det härligt? Det verkar som att ingen mänsklig aktivitet går säker för techbolagens strävan att befria oss människor. Om det bara är möjligt bör en maskin ta över.
I min bransch, fotobranschen, har det hänt mycket och nya innovationer är på gång.
Jag är inte teknikfientlig men jag kallar mig gärna teknikskeptisk. Det tog lång tid för mig att acceptera autofocus och ännu längre tid att börja fotografera digitalt.
Nu läser jag om framtidens kameror som gör att man knappt behöver tänka på någonting vid själva fotograferingstillfället. Allt går att fixa i efterhand. Om du råkade ställa in skärpan fel så blir det ingen match för AI att rätta till. Fel skärpedjup och fel ljus kan också åtgärdas i efteråt.
Vänj dig vid tanken att datorn väljer ut de bästa bilderna ur den stora mängd du laddar upp efter en fotografering. Utan en enda knapptryckning väljer datorn de bilder som du antas gilla bäst, de redigeras automatiskt och den bild som har största sannolikheten att trenda på sociala medier läggs ut på Instagram och Facebook. Det enda du gör är att sitta och titta på.
Eller varför ens använda en kamera för att skapa fotografier. Utifrån en avancerad algoritm ger du datorn instruktioner och den skapar en perfekt bild efter dina önskemål.
Om det bara är slutresultatet som räknas kanske detta är en bra metod, men om vägen dit också är betydelsefull så blir det tveksamt? Det jag har skapat med mina händer, med min kamera och med min hjärna ger i alla fall mig en stor tillfredsställelse. Om jag överlämnar allt detta åt en maskin så försvinner skapandets glädje. Jag kan inte tänka mig att bli tillfreds med fotografierna om de är en skapelse av en artificiell intelligens.
Jag föredrar min egen naturliga intelligens med de fel och brister den har. Så länge min kropp och mitt huvud fungerar, och ju mer jag gör desto längre fungerar de, vill jag laga min mat, sköta min disk och även bestämma över mitt fotograferande. Det ger den största tillfredsställelsen.