Vi vill känna igen oss och våra misstag. Se vår mänsklighet, som tack vare lögner och halvlögner ibland leder fram till snåriga händelseförlopp i livet. Komedin jobbar också ofta med stereotyper och fördomar i det samhälle och den tid den verkar. I den bästa av världar blir resultatet att vi efter ett par timmars gapskratt känner oss både befriande och har något att tänka på.
”Herrar – en komedi som gått i baklås” är en pjäs med förutsättning att klara detta. Tre män, som alla arbetar på samma varuhus, råkar bli inlåsta på toaletten precis innan stängning för julen. Ett alldeles särskilt effektivt säkerhetssystem gör det omöjligt för dem att skaffa hjälp. Mobiler är utan teckning och laddar sen ur.
Det visar sig ganska snart att de tre männen har helt olika platser i den hierarki som finns på varuhuset: KG Brunell, en hyfsat nybliven överchef. Nilsson, förstesäljare på parfymavdelningen, och Dahl, en försäljare som utan egentlig förklaring omplacerats till lagret.
Så ja – den här pjäsen handlar om män och hierarkier, om ur män inordnar sig i grupper och hur viktigt det är med tydlig ordning; i alla fall för de som ofrivilligt måste dela ett litet utrymme i två nätter och en dag. Men det handlar också om att vilja ha ett eget rum. Den fina toaletten de blivit inlåsta i har nämligen turligt nog tre bås, det hade varit intressant om det bara hade funnits två, som var och en av dem kan göra till sitt. Inte mycket till privatliv men viktigt för de tre i pjäsen.
Tyvärr saknas dock något mycket väsentligt för att det här ska bli en fulländad julkomedi. Tajming. Trots tre rutinerade skådespelare måste vi ta del av pauser av typen: ”Nu har jag inte någon text så då kan jag vila en stund”-syndromet. Konsekvens: repliker och replikskiften blir liksom bara inkastade och en nedtonad Ulf Brunnberg har oftast varken Göran Forsmark, Dahl, eller Johannes Brost, Nilsson, att spela på. ”Synd på rara ärtor”, som herr överchef KG Brunell, Ulf Brunnberg, skulle ha sagt. Dessutom finns det i Scensommars produktion inskrivet en sidekick som försöker täcka upp tidshopp i pjäsen. Hans insats är lite kul, men drar också ner tempot i den egentliga pjäsen.
Glatt överraskad över pjäsen, men djupt förundrad över hur den har hanterats. Varför ger de inte mer när de har ett så pass bra material och har bjudit upp till komedi? Vi som var där hade kunnat få ut mer av den här kvällen.