– Vi kan ju oftast världshistorien bättre än vår egen, så vi vill berätta om hur det var här förr och vilka personer som har banat väg för andra på olika sätt, säger Anne Angeria, regissör och manusförfattare.
Det är andra året som Sommarteatern i Haparanda spelar en föreställning om Erik Innala och den här gången har den fått namnet "Smugglarkungens sista äventyr". Premiären är 9 juli i Folkets hus i Haparanda och sedan spelas ytterligare fem föreställningar veckan som följer samt en gång till i höst.
Den beryktade Erik Innala levde 1908 till 1990 och bodde i Haparanda.
– Det finns så mycket historier om den här mannen och så många som har jobbat nära honom och kan berätta saker, så det tog aldrig slut, därför kändes det som att vi ville göra en till och det ville publiken också när vi frågade, berättar Anne Angeria.
Tolv personer, inklusive ljudtekniker och musiker, är involverade i sommarteatern i år.
– Det är blandat amatörer och professionella, det brukar bli bäst.
Kjell Morin som har en flera decennier lång scenerfarenhet spelar huvudrollen.
Erik Innala smugglade allt från djur till kaffe mellan Sverige och Finland, berättar hon. Kaffesurrogat, det så kallade Maboukaffet, var en av hans mest gångbara varor under kriget då det var brist på förnödenheter.
– Smugglarna kunde göra sig en rejäl hacka på att se till att folk fick vad de ville ha. Smugglandet var ju en fantastisk "utbildning" i hans karriär. Sedan blev han en stor affärsman, berättar Anne Angeria.
Teatern fokuserar nu på vad som hände när smugglarkarriären tog slut och Erik Innala började med helt lagliga affärer i sin välbesökta affär Ica Innala. Han var också med och startade kött- och bärföretaget Norrfrys i Haparanda, numera Polarica, berättar hon.
Anne Angeria har gjort massvis av intervjuer med de som kände honom under hans livstid – vänner, släktingar, grannar och anställda. I manuset har hon vävt in dessa historier, men även lite fiktion.
– Han körde en tuff marknadsföring. Bland annat sköt han en björnhona som efterlämnade tre björnungar. Dem hade han vid butiken så att folk fick komma och titta medan de handlade.
Björnungarna flyttades sedan till en djurpark.
Utöver den typen av historier har de velat belysa en mer mänsklig sida av honom.
– Bästa smugglarkompisen ska flytta. Tullaren som har jagat honom i alla år ska gå i pension och flytta till Skåne. Då är det inte lika roligt att smuggla mer och det blir en livskris för Erik Innala.
Trots att det i åratal har pågått en katt-och-råtta-lek hade Erik Innala och tullaren respekt för varandra och efter tullarens pension blev de vänner, berättar hon.
– Enkelt beskrivet handlar det om vänskap och förändring och att man tar olika stigar i livet. Det känns som att man lär känna personerna lite grann i och med att vi hyllar, spelar och lyfter deras liv och tid, sammanfattar hon.
Erik Innala hade en grov vokabulär, så trots att hon normalt sett inte vill ha med svordomar i teatern har hon för andra sommaren i rad gjort undantag.
– Vi var alla eniga om det. Svordomar var en del av hans jargong.
Med föreställningarna de gör vill hon och ensemblen hylla Tornedalen och personer som har gjort något gott för Norrbotten och Tornedalen.
– Vi som lever och bor här vill lyfta och informera om vår region. Många som besökt sommarteatrarna är turister och hemvändare. Alla städer och byar borde ha en egen sommarteater tycker jag.