20 skådespelare ställer sig på scenen när ridån går upp för Norrbottensteaterns stora höstsatsning "Fanny och Alexander". Bland dem tre par barnskådespelare som under olika kvällar ska gestalta barnen Fanny och Alexander i Ingmar Bergmans stora familjeepos.
Och det är ett långlopp som barnen signat upp för. Redan i april började teaterkurser för att förbereda dem och lära sig mer om gestaltningsarbetet innan de verkliga repetitionerna drog igång.
– De har varit extremt lojala och kommit till repetitionerna efter skolan och under sommarlovet utan frånvaro. Otroligt imponerande, säger regissören Rasmus Lindberg.
Han har just swishat fem kronor till Vilhelm eftersom han kallat honom fel namn under de öppna repetitionerna under Kulturnatten i Luleå.
– Det finns en Vilhelm och en Vilmer och jag säger fel ibland, men dealen är att det kostar mig fem kronor för varje felsägning, säger han.
För Vilhelm Engström och Anni Lundin är det första gången de spelar för publik denna lördag.
– Det var läskigt och nervöst, men det släppte efter ett tag, säger Anni Lundin.
Hon tycker att det svåraste är att svära på scenen.
– Det är pinsamt, men det är ju Fanny som svär, inte jag. Det brukar jag tänka på. Fanny hänger ju mest på sin bror som försöker vara jättetuff, kaxig och inte visa sig sårbar, säger hon.
Innan de sökte för rollerna i uppsättningen av Fanny och Alexander såg de filmen innan de bestämde sig.
– Det är en bra historia. Det är härligt och alla är snälla i det Ekdalska teaterhemmet medan det är strängt och hemskt i biskopsgården. Det är tur att vi är födda i nutid. Tänk hur föräldrar kunde behandla sina barn förr, säger Vilhelm Engström.
Varken Vilhelm eller Anni hade tidigare spelat teater i organiserad form. Och trots allt skolarbete, båda går i femte klass, hinner de även med andra fritidsintressen. Anni spelar fotboll och rider. Vilhelm spelar hockey och fotboll.
– Jag har väl fått skippa någon match och träning. Vi har ju ett jobb och får betalt. Men framför allt är det så roligt. Det är som att jag fått en andra familj, en extra mamma och pappa. Vi kramas och umgås precis som hemma. Jag kommer att sakna teatern när det är över, men hoppas få en plats på de teaterkurser som arrangeras i Luleå. För ja, jag kan tänka mig att bli skådespelare när jag blir stor, säger Anni Lundin.