Alexander Öberg har en bakgrund främst som regissör, men på senare år har han även varit verksam som kompositör. Tillsammans med Erik Norberg från Kiruna har han skrivit inte mindre än fem musikaler. Den senaste spelas just i dagarna i Piteå och Kiruna med Anders Ekborg och Lina Englund i huvudrollerna i Riksteaterns och Örebro länsteaterns uppsättning. Temat är något så udda som en jordbruksreform på 1700-talet – men med en klassisk kärlekshistoria insprängd i berättelsen, lovar han.
Nyskrivna musikaler är kostsamma och därför inte någon vanlig företeelse. Men för honom är det inte något som är särskilt svårt att skriva.
– Nej, jag tycker det är lätt för att det är så roligt och jag och Erik kompletterar varandra väldigt bra, säger han.
Musiken är något han kommer ta med sig in i sin nya befattning.
– Det är jätteviktigt tycker jag och det här är en musikalisk ensemble.
Den 16 oktober började han jobba som chef på Norrbottensteatern, två dagar efter det att Elisabeth Lax slutade. Han hann inte gå parallellt, däremot har han varit på besök några gånger sedan han blev headhuntad till tjänsten i början av året.
– Men organisationen här fungerar extremt bra, så jag är inte orolig. Jag kommer att lära mig, säger han.
I Sara Arnias avskedsföreställning berättar hon om den demokratiska ledarstil som kännetecknade Norrbottensteatern när hon började.
Är det en ledarkultur som finns kvar i huset?
– Jag har förstått att det har funnits en sådan ledarstil, men jag har också förstått att det har gått upp och ner med olika chefer.
Hur planerar du att din ledarstil ska vara?
– Jag tror att jag är väldigt inlyssnande och tar in förslag, men det är jag som tar besluten och har ansvaret och om jag tycker det är dåliga idéer som kommer fram, så är det jag som bestämmer. Så på det viset kommer det att vara toppstyrt.
Alltför mycket medbestämmande och gruppdiskussioner när det gäller konstnärliga beslut kan göra det urvattnat är hans erfarenhet.
För Alexander Öberg har starten på arbetet varit rolig. Tidigare har han varit konstnärlig ledare på två teatrar, men aldrig den högst ansvariga.
Att sköta ekonomin är inget som skrämmer honom. Detta trots att han är väl medveten om att en av hans företrädare slutade på grund av att hon inte ansåg att anslagen räckte för att uppfylla de politiska uppdragen.
– Jag tänker att ”det är de här pengarna vi har och då får vi göra det vi kan och har råd med för dem”. Räcker inte pengarna får man strunta i vissa uppdrag. Men sedan ska man förstås alltid politiskt driva att kulturen ska få mer pengar och det får jag hitta mina forum för.
I hans tjänst ingår också att regissera ibland, men han tänker vänta med det tills han blir mer varm i kläderna.
– Jag kommer nog att sakna det efter ett tag, men de senaste åren har jag haft väldigt mycket regijobb, så just nu blir det skönt med en paus.
Som teaterchef ser han sig ändå som ett slags regissör.
– Det blir ju jag som får regissera den här teatern. I stället för att anställa skådespelare i min pjäs så anställer jag regissörer till pjäserna.
Vårens repertoar är redan lagd, men han går just nu och grunnar på vilka föreställningar han ska sätta upp nästa höst.
– Jag har så klart idéer, annars hade jag inte tagit jobbet, men det är inget jag kan berätta om nu.
En annan sak han arbetar med är att införliva Ung scen norr i teatern.
Tror du att Norrbottensteatern kommer att ändra inriktning med dig som chef?
– Vi ska fortsätta spela barnteater, vi ska ha en bredd och vi ska turnera i länet. Men en ny chef med en ny smak kommer så klart att förändra. Jag är övertygad om att alla konstnärer har en egen idé om vad som är deras berättelse.
Kort efter att han tackade ja till jobbet blev han småbarnspappa igen, något som fick honom att tveka innan han tog beslutet.
– Det är klart det blir känslomässigt jobbigt, men att pendla till olika uppdrag tillhör villkoren för den här branschen. Så har det varit hela mitt yrkesliv.