Det är första gången på många år som det spelas teater på älvstranden och deltagarna är peppade.
– Jag älskar att spela teater och äntligen får vi göra det på älvstranden igen efter alla år. Som vi har längtat, säger Hillevi Rantatalo.
Hela ensemblen har ställt sig i en rund ring på gräset och tränar in ett sångnummer. När numret sitter pratar de ihop sig om vad som ska hända härnäst. En av de yngre flickorna är bekymrad över hur hon ska få hit en spark som ska vara rekvisita i föreställningen, men hon erbjuds genast hjälp av en av de äldre. Och förresten, påtalar hennes medskådespelare, kan man ju åka två på samma spark.
Det är 26 amatörskådespelare som ska stå på scenen. En av dem är Pajalas kulturchef sedan drygt ett år tillbaka, Mathias Lafolie. Fast med sin bakgrund som teaterregissör är "amatör" en sanning med modifikation.
Tror du det är vanligt att kulturchefer är med och spelar amatörteater i sina kommuner?
– Ja, det få man hoppas. Det är ju jätteroligt, så man får passa på när det finns möjlighet, säger han och ler glatt.
Han spelar fisketokige Stig som kommit upp från Solna med sin fru Rut för att hon ska sälja sin släktgård.
– Rut har inte velat åka hit, men nu blev hon tvungen för hon ärvde huset, förklarar Anna Mämmi som spelar Rut.
De är båda förtjusta i musikalen.
– Det är en fantastisk historia om vad som har hänt här, rena historielektionen, och med mycket fina låtar, säger Mathias Lafolie.
– Det handlar om de svåra frågorna som man har upplevt här i Pajala, men på ett roligt sätt, tillägger Anna Mämmi.
Dahlia Greus Waara, 12 år, spelar deras dotter. Hon ska bland annat ska kasta pil och klättra upp i ett älgtorn i föreställningen.
– Jag gillar teater. Jag har spelat teater i Kulturskolan också, berättar hon.
Viggo Kaden Allan, 14 år, spelar sonen.
– Jag går omkring och utforskar, berättar han.
Konstintresserade i kommunen får chansen att delta i workshops där de skapar konstverk och installationer i anslutning till spelplatsen. Sofia Waara, konstnärlig ledare, har klättrat upp bakom publikläktaren och målar för fullt. Hon är i vanliga fall bildlärare i kommunen och även konstnär.
– Det är jättekul att jobba med detta, jag var med förra gången den sattes upp också. Det finns ju inte riktigt någon arena för konst här i Pajala annars, så det är roligt när det händer någonting.
Erling Fredriksson ansvarar för musiken. Han är chef och konstnärlig ledare för Tornedalsteatern. Dessutom är han den som har skrivit musikalen som de nu sätter upp för andra gången.
Det var medan han bodde i Norrköping för 23 år sedan som han började fundera på att skapa en föreställning om sina hemtrakter i Pajala, en ort han lämnade som 16-åring. Vid den tiden arbetade han som musiker och kompositör på Teater Västernorrland. Tornedalensteatern fick kännedom om hans idé och tog kontakt för att beställa den.
1999 sattes den upp på samma plats som nu och Erling Fredriksson flyttade tillbaka till Pajala.
– Det var första gången Tornedalsteatern gjorde utomhusteater och det blev succé, berättar han.
Efter "Den lycklige laxen" gjordes det flera sommarteatrar på Pajalas egen "amfiteater" vid älvens strand, bland annat den omtalade pjäsen om vägstrejken av Mikael Niemi.
– Nu ville vi åter göra sommarteater för det har varit stiltje på den fronten länge. Det är också ett jättefint sätt att rekrytera amatörskådespelare, säger Erling Fredriksson.
Alla skådespelare är amatörer, medan ledare och orkester är professionella.
Regissören Bror Astermo regisserade även förra gången det begav sig.
– Det är nästan bara nya människor jämfört med då och det är kul. Man har nog också utvecklats ganska mycket sedan dess också gissar jag.
"Den lycklige laxen" handlar om Pajalas historia från 1600-talet och framåt och börjar med starten av Kengis bruk som var Sveriges nordligaste järnbruk och ledde till inflyttning till bygden. Till nyuppsättningen har Erling Fredriksson kompletterat manuset med de senaste 23 årens historia.
Ramberättelsen är att rollfiguren Rut återvänder efter många år söderut för att hennes mamma har dött och nu måste hon ta hand om egendomen och sälja gården. Hon börjar minnas tillbaka, blir gripen av sin egen släkts historia och ser allting spelas upp för henne.
– I slutändan är det inte säkert att det blir någon försäljning, säger producenten Mia Fors.
Mia Fors arbetar på Tornedalsteatern men deltar även som amatörskådespelare på sin fritid och precis som flera av de andra har hon många olika roller.
– Jag tror det är 99 roller totalt som florerar i olika scener, så det är snabba byten, berättar hon.
Det har varit ganska enkelt att få tag i amatörskådespelare som vill vara med.
– Karlarna var lite svårflirtade, men nu är vi jättenöjda med den ensemble vi har, säger hon.