– Det är i Luleå jag har mitt liv, så här stannar jag, säger han.
Den 30 juni lämnade Mats Pontén arbetet som teaterchef för Norrbottensteatern, ett arbete han tog över för tre år sedan när Alexander Öberg hastigt fick lämna sin chefstjänst.
– Nej, det var inte helt självklart för mig att kliva in som chef på en teater där jag verkat som skådespelare under lång tid. Det var först efter att lösningen med Rasmus Lindberg som biträdande konstnärlig ledare föreslogs som jag tackade ja. Som tidigare facklig ordförande på teatern har jag bra koll på administration och den politiska organisationen, däremot inte på teatersverige, men det har Rasmus. Då kändes det tryggt att ta över i den situation teatern befann sig i, säger han.
Och när de tre åren som teaterchef summeras är Mats Pontén nöjd.
– Målet var att satsa på Norrbotten och turnerandet samt att få ordning på den då dåliga ekonomin. Det har vi lyckats med. Dessutom har vi fått mycket gjort trots att vi den senaste tiden levt med en pandemi. Teaterarbetet underlättades mycket när vi började snabbtesta våra anställda. Nu ligger flera produktioner klara att spela, säger han.
Längtan efter att mötas och gå på teater menar han avspeglas i suget efter biljetter. Sommarteatern "Den inbillade sjuke" såldes slut på sju minuter och en av höstens soppteatrar sålde slut på 12 minuter.
– Däremot är det tråkigt att vi inte kunnat turnera som planerat och extra jobbigt att vårt avancerade och stora projekt "Världen enligt Rosling", som vände sig till länets tonåringar, inte kunnat genomföras i den omfattning som var planerat. Av 170 beställda föreställningar har vi endast spelat 60-70 stycken.
Samtidigt, menar han, är pandemin något som drabbat hela samhället och eftersom han tidigt inledde en nära dialog med smittskyddsläkaren Anders Nystedt kunde de trots att ge några föreställningar under hösten.
– Men när publiktaket sänktes till åtta personer tog jag beslut om att stänga teatern, trots att det var tungt eftersom alla jobbat hårt. Jag kan säga att det varit bra att sväva i ovisshet om hur långdragen pandemin verkligen blev, säger han.
Född och uppvuxen i Uppsala föddes han intresse för teater redan som ung då han var statist på Uppsala Stadsteater. Ett jobb han fortsatte med efter avslutade militärtjänst i Luleå och flytt från föräldrahemmet till Stockholm – men då som statist på Dramaten. På tredje försöket tog han sedan efterlängtad plats på scenskolan i Malmö, följt av en anställning på Norrbottensteatern.
– Då ansågs Dramaten och övriga stora scener som mossiga bland mig och mina studiekamrater i Malmö. Norrbottensteatern, däremot, stod högt i kurs. Det är också en teater jag snabbt trivdes på och egentligen bara vid ett skede i livet funderat på att lämna. Det var efter en skilsmässa. Jag var 40 år och vissa av mina kompisar som Johan Ulveson och Lennart Jäkel hade etablerat sig i teatersverige. Men man måste känna sig själv. Jag hade en lång karriär på en mindre teater, långt från storstaden. Det hade varit svårt att slå sig in, säger han.
Istället turnerade han ett halvt år i Norge och bestämde sig att vara Norrbottensteatern trogen. Ett beslut han inte ångrar.
– Jag har många fina teaterminnen från min tid här. Exempelvis är jag fantastiskt nöjd med de föreställningar som Frej Lindqvist regisserade, samarbetet med Staffan Westerberg och föreställningen "Natten är dagens mor" som Rasmus Lindberg regisserade. Men även minnen från gästspel i Chicago, Tjeckoslovakien och Bonn samt att jag alltid varit mycket förtjust i att spela teater för barn och unga.
Han lyfter pjäser som Pettson och Findus och Mamma Mu, föreställningar som han dessutom turnerat flitigt med.
– Jag har trots allt medverkat i över 100 pjäser men ett mycket dåligt minne för min egen del är uppsättningen av Dario Fos "Kidnappad". Jag slet verkligen med min roll bakom en mask som Birgitta Dahl, säger han.
Nu väntar semester fram till augusti för Mats Pontén då han återvänder som skådespelare i två pjäser på Norrbottensteatern innan pensionen och eventuellt frilansliv.
– Vi får se vad som händer, men jag kan säga att tre år som teaterchef räcker. Dessutom tar Gunilla Röör, en mycket klok person, över som chef. Det kommer att bli jättebra för teatern, säger Mats Pontén.