Ändå oroas hon för Dramatens framtid.
Det bjöds på korv med bröd i marmorfoajén i måndags. En kongenial avskedsmeny för en teaterchef som varit tydlig med att hon velat sudda ut Kungliga Dramatiska teaterns snobbstämpel.
Trösklarna ska bort var budskapet när Marie-Louise Ekman tillträdde 2009. I korridoren som leder fram till chefsrummet har högsta chefen med svart tuschpenna direkt på väggen pedagogiskt förtydligat vilka gubbarna och gummorna är som avbildas på porträtten.
Det är bara veckor kvar av det sex år långa förordnandet, men Marie-Louise Ekman tillåter ingen sentimentalitet. Hon jobbar här och nu, talar hellre om framtiden än blickar bakåt. Just nu är Dramatens ekonomi "mycket god", men de kommande åren oroar henne.
- Om vi inte får ekonomisk uppräkning galopperar det i väg med en oerhörd hastighet, säger hon.
Teatern sitter, precis som många andra statliga institutioner, i en rävsax, menar hon. Dramatens uppdrag är stipulerat in i minsta detalj, men den årliga ekonomiska uppräkningen motsvarar inte lönerörelsens utfall.
- Vi har en lönerörelse som kanske hamnar på 2,4 procent och så får vi 0,4 procent i uppräkning och sedan har vi en hyreshöjning på det. Myndigheternas syn på en statlig institution är att man varje år ska slimma och dra ner.
Alla chefer som anställs i dag - oavsett om det är i näringslivet eller på en statlig institution - får just det uppdraget, menar hon. Dra ner på personal eller arbetsytor, men förbättra ändå resultaten. Den synen på ekonomi och arbetskraft är enbart destruktiv, anser Marie-Louise Ekman.
Men hur öppet kritisk har du kunnat vara som chef på en statlig institution?
- Man kan vara hur kritisk man vill, anser jag. Men i varje sammanhang får man välja sina strider och också välja när man är konstruktiv och när man är destruktiv. Jag tycker att vi har en bra ekonomisk tilldelning här. Det jag vänder mig mot är vad jag kallar för en långsam åderlåtning. Det är en underlig nationalekonomisk planering och syn att man gör så.
Det är snart dags att rulla ut den uppstoppade lama som prytt Marie-Louise Ekmans chefsrum och flytta in Eirik Stubøs möblemang. Men lamadjuret får ett nytt hem hos Unga Dramaten, ett av den avgående chefens skötebarn. Verksamheten har efter ett antal år på den fristående scenen Elverket fått flytta tillbaka in i hjärtat av teaterhuset.
Scener mår bra av att snurra runt lite, konstaterar hon. Organisatoriskt omtänk och nytillskott som hiphopkonserten Ladies First och spokenword-evenemang har lyft både publiksiffror och stämningen bland de anställda. Den ensamma konstnären Marie-Louise Ekman blev en omvittnat omtyckt chef som fått flera priser för sitt ledarskap, senast Chefgalans stora hederspris i april.
Men har hon lyckats tvätta bort snobbstämpeln från Dramaten?
- Jag vet inte om jag kan säga att jag har lyckats med det eller inte. Fortfarande är det många som tror att de måste se ut på ett visst sätt eller ha en viss bildning för att gå hit. Alla känner inte att de per automatik har tillgång till Dramaten, de tror gärna att andra människor är finare än de själva. Och det är olyckligt.