Det var den första boken som Katarina Frostenson skrev i kölvattnet efter metoo, dÄ 18 kvinnor anklagade den sÄ kallade kulturprofilen för trakasserier och övergrepp. "K" har splittrat kritikerna. Vissa har hyllat dess litterÀra kvaliteter men Gabriella HÄkansson, en av de arton kvinnorna, har kallat boken för "en förtvivlad och desperat mÀnniskas fantasier".
Nu sÀtts boken upp i dramatiserad form pÄ Folkteatern, i regi av Tobias Hagström-StÄhl. Teaterchef Frida Röhl tycker att den passar bra för scenen.
ââDet Ă€r en vĂ€ldigt stark berĂ€ttelse, om att bli paria, vilket jag tror att mĂ„nga mĂ€nniskor kan identifiera sig med. För mig Ă€r det som en saga. Det Ă€r som en drottning i fritt fall, och den Ă€r skriven under akuta omstĂ€ndigheter.
"Ingen relation"
Boken börjar i november 2017, nÀr Dagens Nyheter har publicerat sin artikel dÀr 18 kvinnor anklagar kulturprofilen för trakasserier och övergrepp. Katarina Frostenson, som har nÀra kopplingar till mannen, befinner sig pÄ flykt frÄn Sverige undan "groteska överdrifter, lögner och förtal". Kvinnornas utsaga framstÀlls som en sammansvÀrjning.
âVad Ă€r det för saga, för drama? Det Ă€r en kabal. Det Ă€r rĂ€nker. Om kvinnor vill kalla sig furier, hĂ€mndgudinnor, Ă€r flertalet megĂ€ror: de avundsammaâ, skriver Frostenson.
Frida Röhl har sjÀlv inte haft nÄgon egen kontakt med henne.
ââHon har okejat att vi fĂ„r göra en dramatisering sĂ„ det har varit ett helt normalt förfarande. Men jag har ingen relation till henne, det Ă€r en dramatisering av boken.
PjÀsen kommer att fokusera pÄ det allmÀnmÀnskliga snarare Àn samtidsdramat, enligt Frida Röhl. Hon tycker att den tar upp de stora frÄgorna, som Àr svÄra att besvara. Det gör ocksÄ "Skönheten i kaos" av Julia Ravanis som Röhl sjÀlv ska regissera. Den handlar om kvantfysik och universum som hon binder samman med vardagliga saker, till exempel att ligga hemma och vÀnta pÄ sin Àlskade nÀr denne Àr borta pÄ fest.
ââDet Ă€r sĂ„ vackert hur hon skriver sĂ„ jag blir tokig: du kan inte förstĂ„ en rörelse som rör sig bĂ„de framĂ„t och bakĂ„t samtidigt eftersom du tĂ€nker pĂ„ en sten eller en prick. Men om man istĂ€llet översĂ€tter det till en relation dĂ€r du bĂ„de Ă€lskar nĂ„gon och hĂ„ller pĂ„ att dra dig dĂ€rifrĂ„n sĂ„ förstĂ„r du rörelsen. Det Ă€r den typen av liknelser, sĂ„ hisnande och sĂ„ vackert.
Skarpa frÄgestÀllningar
Flera av Folkteaterns pjĂ€ser handlar i Ă„r om mĂ€nniskans litenhet och kontrollförlust inför större krafter. Jens Ohlin sĂ€tter upp "Quasimodo" om jordens undergĂ„ng och stĂ€ller sig frĂ„gan hur vi skulle leva de sista dagarna i livet. Roland Schimmelpfennig gör sin version av OdyssĂ©en â ocksĂ„ den en berĂ€ttelse om en vĂ€ntande kvinna.
ââOch sĂ„ finns kriget som fond och mĂ€nniskor som ska över ett hav. Den landar precis hĂ€r och nu pĂ„ nĂ€stan ett obehagligt sĂ€tt, sĂ€ger Frida Röhl.
Hon Àr stolt över repertoaren, och att den tar upp existentiella frÄgor. Med krig, klimatkris och sviterna av en pandemi tror hon att publiken grubblar pÄ sÄdant.
ââJag Ă€r vĂ€ldigt glad över det hĂ€r spelĂ„ret. Vi gĂ„r in i flera skarpa frĂ„gestĂ€llningar, existentiella frĂ„gestĂ€llningar som har med livet och universum att göra.