Gunilla Röör har i över 30 års tid varit del av den fasta ensemblen på Stockholms Stadsteater. "En fast ensemble är att föredra. Det är ett fundament, bara det finns möjlighet att anställa frilansare. Annars blir det tråkig för publiken", säger hon.
Gunilla Röör började sitt uppdrag som ny teaterchef för länets regionteater år 2021. Nu är det klart att hennes förordnande förlängs två år till.
– På tre år hinner man inte så mycket, men under en fem års period kan man göra avtryck, säger hon.
Vi möts på hennes kontor, högst upp i teaterhuset en sen eftermiddag. Huset är närmast nedsläckt, men Gunilla Röör bollar jobbet som chef med att även stå på scen som farmodern i den hyllade uppsättningen av "Fanny och Alexander" – ett arbete bortom regelbundna arbetstider.
– Det var regissören Rasmus Lindberg som frågade mig om jag kunde medverka i pjäsen. Det handlade om att spara pengar för teatern, men är också en fin roll. Jag hade nog inte ställt mig på scenen om jag hamnade i kulisserna. För mig handlar det om att åldras med värdighet, säger hon.
Hon poängterar att hon med sin erfarenhet idag är mer intresserad av att få andra att växa i sina olika kreativa roller på arbetsplatsen. Ett lagbygge där alla funktioner måste ges utrymme att utvecklas. Själv blev hon anställd direkt på Stockholms Stadsteater efter avslutade studier vid scenskolan och är van att jobba med en fast ensemble, något hon faktiskt föredrar eftersom det skapar ett starkt fundament.
– Bara det finns lite extra pengar till frilansare. Annars blir det för tråkigt för publiken, säger hon.
När hon ombeds att summera sina år som teaterchef lyfter hon betydelsen av att hon först jobbade på golvet, som regissör av föreställningen "Broarna i Madison County" som visades på Norrbottensteatern under pandemin.
– Ett mycket bra sätt att lära känna en teater och dess människor är att jobba tillsammans. Det är ju en väl fungerande teater jag fått förmånen att leda. För mig är verksamheten i fokus. Då spelar det ingen roll om vi pratar om de stora scenerna eller denna regionteater. Här upplever jag att det finns en identifikation och en stolthet över sin teater som jag inte upplevt att storstädernas "teaterfabriker" har hos sin publik. Här ger vår scen avtryck. Det är betydelsefullt, säger hon.
Att tacka ja till ytterligare två år, var inte helt självklart, även om hon blev jätteglad för frågan av styrelsen. Gunilla Röör har fyllt 64 år och hade en möjlighet att gå i pension, även om hon inte har lust att lämna arbetslivet.
– För mig, som är van att få läsa i media om vem som blir teaterchef, var det viktigt att stämma av med de anställda innan jag tog beslutet att fortsätta. Och när ingen var emot så – "Let´s go", säger hon.
Hennes framtida vision är att klä teatern som en brud. Det gamla ordspråket ”något gammalt, något nytt, något lånat, något blått och en silver sex pence i skon”, som ska föra tur med sig, kan i denna kontext överföras till: en plats där sorg och glädje ges plats och där klassikerna och den nyskrivna dramatiken får utrymme tillsammans med "något blått".
– "Något blått" förknippas ofta med ett strumpeband, men för teatern något oprövat och då menar jag inte obegripligt. Men eftersom vår verksamhet har så långa ledtider (jag har redan planerat repertoar fram till 2026) finns inte plats för exempelvis dagsaktuella frågor och omvärldsanalys i vår repertoar. Det "blå" är vad man inte planerar för, men som känns angeläget i stunden, som kriget i Ukraina, eller en spontan bakficka, säger hon.
Teaterchef Gunilla Röör bollar just nu jobbet som teaterchef med att spela farmodern i "Fanny och Alexander" på kvällstid. "Det var regissören Rasmus Lindberg som frågade mig. Det är en fin roll och vi sparar pengar åt teatern", säger hon.
Det finns dock orosmoln i horisonten. För Gunilla Röör, som menar att kultur är en demokratifråga och inte minst en plats för människor att läka, är samtidens kulturfientliga tendenser från vissa håll, bekymmersamma.
– Klart att en fungerande sjukvård är livsviktigt för vårt samhälle, men att ställa kultur mot sjukvård är faktiskt inte rättvist. Det handlar om så lite skattepengar som reellt går till kulturell verksamhet. Det är faktiskt enfaldigt att ställa de mot varandra. Kultur är friskvård, oberoende uttryck, och inte minst ett sätt att bearbeta livet som människa. Det glöms gärna bort i debatten, säger hon.
Och om hon har ett önskemål för Norrbottensteatern vore det att få till stånd en treårsplan med garanterad finansiering.
– Vi måste ha framförhållning och planera för att kunna anställa, göra bra och angelägen teater för publiken i Norrbotten. Det gäller både turné verksamheten och föreställningarna på Norrbottensteaterns scener. Än så länge har jag inte fått några signaler om sparbeting. Det tackar jag för, säger Gunilla Röör.