– Jag är uppvuxen med Norrbottensteaterns fina föreställningar och kostymer. Dessutom hade jag en textillärarinna på Bergviksskolan i Luleå som gav mig friheten att utvecklas textilt, säger Karin Sundvall.
Tillsammans med sin bror Kjell Sundvall har hon medverkat som scenograf och kostymör på fem filminspelningar, bland annat "Jägarna", men det är samarbetet med regissören Lars Molin hon främst lyfter fram.
– Han var en underbar människa och var alltid med under kostymprovningarna i flera timmar. Han såg en möjlighet att komma närmare skådespelarna under provningarna, se hur karaktärerna kunde formas utifrån sina kostymer.
Tillsammans med Lars Molin gjorde Karin Sundvall flera filmklassiker som "Den tatuerade änkan", "Kejsaren av Portugallien" och "Krüger", men utan uppväxten i ett hem där handarbete var vardag och en textillärarinna som tidigt såg hennes talang, kanske hennes framtidsplaner sett annorlunda ut.
– Att det fanns ett yrke som kostymör, nej det fanns inte i min världsbild, säger hon.
Samtidigt drevs hon av ett intresse, gick specialkurser i textil på Hjalmar Lundboms skolan i Kiruna, utbildade sig på nuvarande Textilhögskolan i Borås för att återvända till Luleå för studier på Sunderbyns konstlinje.
– Där fick vi prova på många olika tekniker, men inte textil. Det tillhörde allmänna linjen och sågs inte som konst. Då ställde vi oss på barrikaderna och fick ta strid för det textila uttrycket, säger Karin Sundvall.
Idag, långt efteråt, är det med stolthet hon ser tillbaka på en kamp för en inre känsla, det vill säga att det textila uttrycket hade en självklar plats bland andra konstuttryck – ett perspektiv på konstscenen som då negligerades. Och kanske med samma driv sökte Karin Sundvall till Beckmans mode och designutbildning i Stockholm efter avslutande konststudier i Sunderbyn.
– Jag fick rådet att söka, men visste inte vad det var för utbildning. Jag fick fråga min mamma som var Syo-konsulent.
Karin Sundvall kom in med sina arbetsprover år 1979 och började samtidigt parallellt att arbeta med kostymer för Lule Stassteater tillsammans med scenografen Åsa Acking. Och det är vad som brukar kallas historia. Mode var inget för unga Karin Sundvall – det var, inte minst, teaterns lek hon fastnade för.
– Det roliga med teater är att du får flippa iväg, skapa nya världar och något helt unikt. Filmen i Sverige är mer realistisk och det kan vara svårt att skrapa ihop finansiering för historiska filmer kostymmässigt. Det anses dyrt, säger hon och hänvisar till produktioner som "Profeten från Pajala" och "Underbara kvinnor vid vatten".
Under åren har Karin Sundvall återkommit till uppväxtstaden Luleå och Norrbottensteatern, senast för att återknyta bekantskapen med teatertolkningen av Lars Molins "Den tatuerade änkan" och nu som kostymör för William Shakespeares "Rickard III" i clownens gestaltning.
– Varje teaterprojekt är unikt och inte minst ett kollektivt arbete. Jag och regissören Claes Åström har samarbetat en del och hittat ett samtal, en ton där vi är generösa med varandras idéer. I just denna uppsättning ville jag i kostymerna skulle skapa en öppenhet mot den tämligen nakna clownens trikå. Därför krinoliner där bara skalet på kjolarna sytts upp. Utgångspunkten har varit den nakna, lågstatusclownen, säger Karin Sundvall.