Yngve Jansson berättar att det fanns ett flertal sågar i byn när han var ung.
– Jag cyklade dit och tyckte det såg intressant ut. Jag vet att jag tänkte: ”när jag blir stor så ska jag köpa en såg”.
Han hann bli 72 år innan han köpte en och nu är han 83.
– Det var dels svårt att få tag på en såg, dels kostar det ju lite pengar. Men hur det var så hittade jag en på Blocket.
Sågen fanns i Månsträsk i Arvidsjaur och Yngve Jansson köpte den för 10 000 kronor. Men att få hem den var lättare sagt än gjort. Det krävdes fyra transportvändor för att få hem allt. Bland annat fick han hjälp av sin jämnåriga svåger, Gottner Hansén, och sin kusin. Det var 2006.
Ett par år senare drabbades han av en hjärtinfarkt.
– Då tänkte jag att det är slut med det här och jag tänkte sälja den ett tag. Jag fick två infarkter till och efter den senaste 2011 vart jag ganska pigg, så 2012 göt jag plattan av betong på hösten, säger Yngve Jansson.
Sedan började han året därpå att sätta upp hela bänken. Han berättar att de var i Smedsbyn och hämtade långa järnbalkar, som han sågade i ett 20-tal delar.
– Bara det är en prestation, säger Gottner Hansén. Jag har berömt honom många gånger. Det är en fantastisk byggnation. Jag trodde han skulle gå bet på det, men han lyckades.
– Ja, jag är ju en Jansson och de är envisa, säger Yngve.
Järnbalkarna sitter fast i betongplatten och på dem ligger såglinjen. Han fick bygga en ny, eftersom den som fanns var upprutten.
– Det var bara fnöske.
Såglinjen består av två delar på 4,5 meter vardera. Han fick fräsa spår i den, eftersom den drivs med kuggstång.
– Det är så otroligt det jobb han har gjort så det kan ingen människa tro, säger Gottner Hansén.
2014 var det premiär den 18 oktober. Den gick bra.
Men sedan på sommaren efteråt gick det dåligt.
– Det blev tandpetare, smal i en ända och tjock i den andra. Det gick snett på något sätt, säger Yngve Jansson.
Det visade sig att det var en stoppbult som var klen. Yngve fick hjälp av sin äldre son och i fjol våras byttes bulten ut. Sedan skulle de rikta in klingan, men upptäckte att bordet var lite krokigt. Det korrigerades. Sedan gick det bra och sågen var igång hela sommaren.
– Men den här kroppen håller på att inte orka med. Jag orkar inte mycket, men jag tycker det är så roligt. Jag skulle vara här natt och dag om jag orkade, men jag orkar bara ett par timmar varje dag, säger Yngve Jansson.
Han sågar plank, brädor och timmer, fem tum sex.
– Nästa sommar ska jag försöka timra ett litet hus. Om jag nu orkar.
De visar de långa stockarna.
Gottner Hansén håller nu på att ta de sista filmrutorna på Yngve och sågen. Han har filmat och fotograferat hela sitt liv. Först hade han bara tänkt att han skulle filma premiären.
– Sedan när det började krångla filmade jag inte alls , men nu ville jag göra en avslutning.
På det sättet vill han dokumentera livsdrömmen som blev sann. Tanken är att det ska bli en film av de olika avsnitten han har tagit. Han behöver dock hjälp med att redigera och klippa ihop filmen.
Gottner Hansén har gjort en annan film där Yngve Jansson spjälkar takstickor från det att de först bygger spjälken till att Yngve bygger taket färdigt.
– Den filmen har de på Bodens kommunarkiv. Vi sa det att det kan vara roligt för nästa generation att se en sådan film.
Skulle du vilja lämna den här filmen dit också?– Ja, om du går med på det, säger Gottner och vänder sig till Yngve, som svarar:
– Jo, men visst.