Med makten i stÀndigt centrum
- Hur högt Àr Kebnekajse? 2103 meter, sÀger Liza Marklund triumferande.
Hon mĂ„ vara deckardrottning, ambassadĂ€gare, PiratförlagsĂ€gare, UnicefÂambassadör och god för miljoner. Men nĂ„gon framgĂ„ngsrik sĂ€llskapsspelare Ă€r inte hon inte och dĂ€rför glad över att just ha vunnit i radiofrĂ„gesport mot Adam Alsing. Inte heller Trivial pursuit brukar gĂ„ bra, förutom nya genusvarianten.
- Första frÄgan var "Vem har skrivit SprÀngaren?".
Ăversatt till 28 sprĂ„k
NÀr hennes sjÀtte deckare nu ges ut Àr hon inte bara frÄgekort i TP utan ocksÄ översatt till 28 sprÄk. Men överallt gÄr hon inte hem; tittar man pÄ försÀljningsstatistik över Stockholms stadsdelar Àr Liza Marklund inte sÀrskilt lÀst i Danderyd.
- Det visste jag inte, sÀger hon belÄtet. Annika flyttar ju dit och det gÄr ju inte sÄ bra.
Ăven Nobels testamente handlar om Annika Bengtzons trassligheter pĂ„ kvĂ€llstidningsredaktionen och som smĂ„barnsmamma. Inte heller det nya villalivet löser nĂ„gra personliga problem, tvĂ€rtom.
Liza Marklunds deckare kan lÀsas minst lika mycket just för skildringen av Bengtzons privatliv, av den blödande mamman som mordhotar sonens förföljare i den nya skolan om de Ànnu en gÄng ger honom hjÀrnskakning. Som skogstokig konfronterar makens Àlskarinna pÄ gatan. Som har stÀndigt tryck över bröstet.
Deprimerad hjÀltinna
Man kan undra om Liza Marklund försöker ta livet av sin hjÀltinna?
- Jag tycker ÀndÄ hon mÄr lite bÀttre i den hÀr boken. Jag har en kompis som Àr terapeut och som tyckte Annika var ett fall för slutenvÄrden nÀr hon lÀste Den röda vargen, nu Àr hon ett fall för öppenvÄrden igen, hon Àr deprimerad och dras med en kÀnsla av meningslöshet. Jag tror att Annika borde ta itu med sitt sjÀlsliv. Ja!
OcksÄ kvÀllstidningsreporter
Just sÄ enkelt kan det lÄta nÀr hon pratar. Liza Marklund Àr en amason. NÀr hon skrev SprÀngaren arbetade hon tills ena armen var trasig och fick ha stÄlskena i tvÄ Är. Just den grÀnslösheten sÀger hon sig dela med sin deppiga deckarhjÀltinna, men sen slutar likheterna.
Ăven Liza Marklund var visserligen kvĂ€llstidningsreporter nĂ€r barnen var smĂ„ men den hopplösa familjeliv- och jobbekvation hon sĂ€tter fingret pĂ„ i sina deckare verkar aldrig ha varit hennes egen.
- Jag jobbade i princip halvtid men med heltidslön eftersom jag gjorde vÀrsta nattskiftet, men det gjorde att mina barn aldrig var heltid pÄ dagis. Man mÄste pussla, det Àr sÄ himla svÄrt nÀr barnen Àr smÄ, man kan inte göra allting pÄ en gÄng. Om man prioriterar att jobba och att ha barn dÄ kanske man inte kan ha sÄ himla stort socialt liv i övrigt, det hade inte jag i mÄnga Är. Jag drack nog inte vin pÄ fem Är, jag Àr inte absolutist, det vara bara nÄgot jag valde bort.
PÄ samma sÀtt sÀger hon att hon valde offentligheten.
- NĂ€r jag skrev SprĂ€ngaren bestĂ€mde jag mig, jag hade jobbat i media i 15 Ă„r men aldrig tagit det dĂ€r publika steget, aldrig suttit i debatter eller morgonÂsoffor. Men nĂ€r jag var 35 kĂ€nde jag att jag bottnade i mig sjĂ€lv, i min familj i allt runt omkring mig. Annars tror jag offentligheten kan vara farlig.
I fjol köpte hon före detta östtyska ambassaden pĂ„ Ăstermalm i Stockholm, en kontorsbyggnad och fastighetsinvestering pĂ„ 17 miljoner kronor. Men framför allt har pengarna givit henne makt att vĂ€lja sitt eget arbetsliv.
- Med pengar kan man köpa frihet, tid och möjlighet till engagemang. Jag kan vĂ€lja mitt arbete och det Ă€r helt Âgudomligt, jag har vĂ€rldens bĂ€sta jobb.
- Men jag Àr helt ointresserad av att placera pengar. Jag köper aldrig aktier, det finns nÄgot djupt osunt i det, jag Àr okunnig, förmodligen naiv men jag har en instinktiv motvilja mot att tjÀna pengar pÄ andras arbete.
Jo, hon har synopsis pÄ andra skönlitterÀra verk. Men inför envetna frÄgor om hur hon ska gÄ vidare efter Annika Bengtzon anas en irritation.
- Jag mÄste skriva klart det hÀr först.
SĂ„ jobbar vi med nyheter