En vuxen med blick för barnet

Som 40-åring säger sig Kitty Crowther fortfarande vara "ung i huvudet". Utan problem kan hon inta barnets plats. Tillsammans med ungar känner hon sig alltid bekväm. - Med vuxna infinner sig alltid ett ögonblick när man frågar sig vad man ska säga och inte. Med barn är det så direkt, man är överens, eller inte överens. Tillsammans med dem kan jag vara både clown och galen. Samtidigt som ängsliga svenska förläggare vill censurera pilsner, svordomar och ensamma barn från de svenska barnböckerna, ger Alma-juryn världens största barnlitteraturpris, fem miljoner kronor, till barnbokstecknaren och författaren Kitty Crowther. Döden och isolerade kvinnor återkommer i hennes egensinniga bildsagor. Hennes näst senaste bilderbok, Annie du lac (ungefär "Annie vid sjön"), handlar om en kvinna som plågad av sin ensamhet och livsleda till slut stiger upp mitt i natten och kastar sig ner i sjön. Ner för att komma upp
- Jag såg det inte alls som något hemskt, jag har inte alls någon fascination för döden eller självmord, men ibland måste man resa väldigt långt för att hitta sig själv. Den här historien handlar i så fall om att nå djupet för att sedan bättre kunna ta sig upp, säger Kitty Crowther. Närvaro och energi
Realismen lämnar hon åt fotograferna. Själv vill hon åstadkomma teckningar laddade med närvaro och energi. Visserligen har hennes sjöhjältinna Annie en sten fästad kring foten, men den värld hon faller ner i är ljus och kantad av vackra sjöväxter. Till just den här bilden hämtade Crowther inspiration från Jane Champions film Pianot där huvudpersonen, i sökandet efter frihet, sakta svävar ner i havet tillsammans med sitt instrument. - Jag blev väldigt berörd av den här viktorianska kvinnan, stramt och strängt hållen. Kanske är livet en stor forskningsresa efter det man har lust att vara, eftersom andra väntar sig saker av en, eftersom samhället förväntar sig saker. Själv visste hon redan som 18-åring att hon skulle göra just barnböcker, och att hon skulle teckna. - Vid den åldern var jag väldigt solitär. Som barn och ung tyckte jag inte särskilt mycket om vuxna och deras värld. Jag sade till mig att jag skulle hitta ett yrke där jag kunde vara helt ensam, jag tänkte mig att jag skulle sitta i en stuga i trädgården och göra mina böcker, då skulle jag vara lycklig. Uppväxten präglades av ett medfött hörselhandikapp. Först som fyraåring började Kitty Crowther tala på riktigt, och långt upp i tonåren hade hon svårt att sätta ord på sina känslor. - Det gjorde mig nästan våldsam, arg. Nu klarar jag mig bra, svagheten har blivit en enorm styrka, jag visar upp den, jag är stolt. Det ligger en fantastisk kraft i att våga bekräfta det man verkligen är. Löjeväckande vuxna
Sedan debuten vid 24 års ålder har hon hunnit göra 35 böcker, varav endast fem, än så länge, finns utgivna på svenska. Hennes tidigaste böcker är tecknade och skrivna av en författare som helt ställer sig på barnen sida, som skildrar de vuxna och deras maktanspråk som lite löjliga. Vändpunkten kom när Kitty Crowther själv fick barn. - En dag då min son var tre skulle jag förklara vad en vuxen är. Jag sade "som jag", han sade "nej, du är som jag", och jag tänkte, "jag har ett problem", säger Kitty Crowther och skrattar högljutt. - I Sov gott lilla groda är jag med både barnet och den vuxne. Sedan dess har jag gjort många böcker om vuxna, för jag har förstått att barn intresserar sig mycket för dem, de leker enormt mycket för att lära sig detta bisarra med att vara vuxen.

En vuxen med blick för barnet

Belgiska Kitty Crowther hyllar skönheten i det vardagliga livet, men gör också barnböcker om livets skuggsidor. Nu är hon i Sverige för att ta emot årets Alma-pris.