Visserligen kommer stora stjärnor så som Mårten Anderssons cirkus Raw comedy club och fyller stora salen i Kulturens hus. Men är det verkligen stand-up? Det som utspelade sig på Holy Cow under torsdagskvällen var någonting helt annat.
Sigmond går ut först som publikcoach. Hon ska få Norrbottningen att knyta loss de korslagda armarna och skratta så att det hörs ända upp på scenen. Hennes metoder snuddar vid det aggressiva men det kanske är det som krävs. Man märker att hon har erfarenhet, inte bara från scen utan även från ett norrbottniskt ex. Dessutom har hon otroligt många skämt om hängpattar och Skellefteå hockey. Det gick hem.
Christoffer Fernis är inte så mycket klassisk stand-up utan påminner mer om den där kompisen man har i verkligheten som är bra på att berätta historier och ljuga. Fast ännu mer så. Man tror att man har hört punchlinen men då kommer det en till, och sen ytterliggare en. Han sitter också i rullstol vilket han använder till sin fördel. Där finns det massor av material att hämta. Han slutar verkligen inte att skryta om det och jag är nog inte ensam i publiken om att börja överväga säkerhetsbältet.
Jag vet inte riktigt vad jag har att säga om Kirsty Armstrong. Egentligen är hon den roligaste och proffsigaste. Hon har en fantastisk självsäkerhet på scenen. Det enda jag antecknade var att hon aldrig vare sig tagit droger eller sålt. Det var en kompis.
Svea Sigmond, Christoffer Fernis och Kirsty Armstrong är kanske inte några namn man hört förut. Det blir kanske inte riktigt sunkig källarstämning när man fyller dansgolvet på Holy cow med konferensstolar. Men det vi får är något som ett fullsatt Kulturens hus aldrig kan ge. Närheten till publiken. För om det finns något vi ogillar mer än Stockholmare så är det varandra. Och om det finns något vi ogillar mer än varandra så är det oss själva. Det finns inget trevligare än att bli hånad och förnedrad mot betalning.
Om det ska vara hållbart i längden behövs det lokala tallanger. Jag säger inte att den norrbottniska stereotypen är rätt eller fel. Men det blir tråkigt i längden med hockeykillen som inte kan den kvinnliga anatomin. Det behövs någon som verkligen känner publiken i Norrbotten för att riktigt kunna slå under bältet.