Litteratur
Tornedalsk identitet. Tornedalica nr 65/2021
Författare: Tage Alalehto
Tornedalica
Inte alldeles populärskriven, men intressant. Därför att det abstrakta där görs konkret av denne pensionerade sociolog med hjälp av intervjuundersökningar från 1944 fram till 1987. Ett uppenbart material där frågor och svar om språk, attityder, åsikter och förhoppningar står svart på vitt. Skiftningar och förändringar kan iakttas, den stora rörelsen över tiden, hur såg man på det svenska, det finska, på att gifta sig, på samerna, romerna, framtiden, jobben?
Tornedalens identitet, meänkielis själ, det finska i Sverige och framför allt – det svenska i Tornedalen. Det är innehållet och via detta grundliga sociologiska seminarium blir författarens slutsats obestridlig: Tornedalens nutida identitet är svensk.
Den säregna kontexten av gränskultur, språk, laestadianism, traditionell könsdifferentiering och småjordbruk – allt det är nu historia på distans, förflutenhetsskuggor utan omedelbar betydelse i vardagspraktiken. Obarmhärtigt, inte för att det onödiggör sanningskommissioner och klartexter om språkförtryck och barn som lokaliserats ut till Gotland, men därför att det rycker slöjorna från en samtid där etnicitet och identitet blivit till storartade kulturprojekt, och andra gånger till nostalgisk och nog så dunkel politik. Och alla vi som skrivit om saken har kanske levt i en byggnad befolkad av gastar och vålnader vars kroppar vi tagit för verkliga och vars röster vi riktat repliker till.
Nu är nu, det är sekulariseringens ljusa hedonism i stället för bygdepredikanternas osande syndakatalog, standardsvenskans kyla istället för märgfull meänkieli, industripendling och liberala entreprenörer istället för idoga småbruk vid älven. Det liberala samfundet är oss allom lika, som fornsvenskan skulle uttrycka det.
Men den talar vi inte längre, inte heller meänkieli.