Mona Mörtlund menar att diskussioner om språk alltid innehåller värderingar. "Meänkieli är en äldre version av finska med många svenska inslag. Därför är riksfinskan en stor hjälp i arbetet med att skapa ett skriftspråk för meänkieli", säger hon.
– Svenska och norska ses som två olika språk, medan syd- och nordsamiska ses som dialekter även fast det är språk som är mer olika varandra än svenska och norska. Det är ett uttryck för vilket värde man ger olika språk – en knepig diskussion, säger Mona Mörtlund.
Vi ses på kulturens hus i Luleå för att tala om hennes tre nya bilderböcker om Minna som ges ut på både svenska och meänkieli, ursprungligen skrivna för Sveriges radios program "Magiska skrinet", som sänder berättelser för barn på de nationella minoritetsspråken och svenska. För just barnböcker, har det visat sig, är bra läroböcker även för vuxna som vill lära sig meänkieli.
– Inte minst den yngre tornedalska generationen som aldrig fick lära sig språket brukar läsa barnböcker. Språk behöver näring och det är för lite undervisning i skolan, säger hon.
Själv är Mona Mörtlund förtjust i både det svenska språket och meänkieli.
– De är så sammanvävda. Meänkieli är djupt rotat i mina barndomsminnen från gården i Kangos, samtidigt fick jag det svenska språket tidigt i livet och är mitt konstnärliga språk. Men visst, många känslor är knutna till meänkieli från barnsben.
Berättelserna om Minna fokuserar på allmänmänskliga frågor som att vara rädd när man är ensam hemma, att vara svartsjuk för att mamma träffat en ny kille, att vara rädd för att framträda inför klassen och att längta efter sin pappa som bor i södra Sverige.
– Jag har jobbat tillsammans med illustratören Maria Gustavsson. Hon bor i Stockholm och har aldrig varit i Tornedalen, men har varit mycket lyhörd. Ofta när människor tänker på norra Sverige ser de fjäll, men det är inte det tornedalska landskapet. Därför har jag skickat bilder från Kangos så att hon har fått en uppfattning om hur det ser ut. Ett jättebra samarbete, säger hon.
De som läser böcker kommer också att hitta tydliga referenser till den tornedalska kulturen, bland annat bakas det Kangoskakor i en av berättelserna.
– Minna har funnits med mig ganska länge. Jag har en kusin som heter Ingela, men har alltid kallats för Minna. Jag har alltid tyckt om det namnet och visst har min huvudkaraktär Minna vissa drag från mig. Jag tyckte också om att vara ensam som barn, trots att jag är uppvuxen i en stor familj, säger Mona Mörtlund.
Fotnot: Bilderböckerna om Minna är utgivna på Lumio förlag