På väg i rätt riktning

Miss Li har knappt avslutat sin spelning på den stora scenen, ändå är Krafthallen full av förväntansfulla beundrare som trängs för att se när Skellefteåbandet Amber Oak ska kliva på scenen. Till publikens förtjusning gör de snart så och efter att ha intagit grundposer av den typen som måste utföras med viss ironi för att inte te sig lite självförlöjligande, drar de igång sin mod-influerade rock. Den mörka lokalen, likt en rökig klubb i Brighton på 1960-talet, passar bandets musik och stämningen i rummet är oklanderlig. Folk skriker som om frontmannen Jonathan Eriksson faktiskt vore Jim Morrison (det finns en viss likhet vad gäller karisma) och bandet bakom honom är tighta och gungiga i sitt kompande. Det verkar dessutom som att Amber Oak har en viss kultstatus i trakten, då delar av publiken verkar kunna låttexterna lika bra som bandet själva. Ljudbilden saknar någonting i mina öron, vad vet jag inte. Kanske texter på svenska, kanske ett utvecklat låtarrangemang eller en sitar. Vad jag dock vet är att Amber Oak är på väg i rätt riktning och har potential till storhet.