– Jag har alltid varit engagerad i miljöfrågor utan att vara politiker, men nu är situationen akut. Klimatkonferensen i Paris känns som sista chansen. Jag ville göra vad jag kan för att lyfta frågan, säger Malin Svedjeholm från Luleå.
Vanligtvis arbetar hon som kommunikatör på samhällsutvecklingskontoret vid Luleå kommun. Serier har hon tecknat sedan tonåren.
– Min första seriestripp fick jag faktiskt publicerad i Kuriren 1997.
Då var hon 17 år. Serien som heter Plåstra har sedan publicerats i många morgontidningar och våra grannländer. Just nu i Skellefteåtidningen Norran.
– Den handlar om en tjej, numer en kvinna som heter "Plåstra" som funnits med mig ända sedan jag var 17 år. En nörd som är lite lik mig. Från början var det en sorts dagbok, men med distans, säger hon.
Serien Plåstra föregås av ett mycket grundligt förarbete. Hon ritar först blyertsskisser, sedan själva serien. Pratbubblorna är noga genomtänka. Men med klimatserierna är det annorlunda.
– De flesta har jag målat på min lunchtimme och lagt ut på internet direkt. Det har varit mycket roligare än vad jag kunnat föreställa mig eftersom jag kommunicerat saker jag tänkt på hela livet.
Vanligtvis tecknar hon som sagts livet, kärleken och relationer. Det goda i livet, som hon själv uttrycker det.
– Nu har jag kunnat kanalisera det som är jobbigt och dåligt, exempelvis att vi alla är miljöbovar eftersom allas våra liv är inrättade för ett ohållbart liv. Att vi alla lever i ett ekonomiskt system som bygger på att förbruka och inte ta tillvara jordens resurser.
Själv är hon djupt oroad över framtiden för vår jord och kommande generationer. En oro hon delar med så många fler visade det sig när hon bestämde sig för att starta kampanjen Serier för klimatet.
Många av serietecknarna hon tog kontakt med via sociala medier tackade genast ja till att arbeta ideellt. Förutom att de under oktober och november månad sprider serier om klimatfrågan kommer kampanjen också att resultera i en bok som hon ger ut på sitt eget förlag Svenska serieförlaget. Överskottet kommer att skänkas till organisationen Klimataktion - helt enkelt för att de är helt fokuserade på klimatfrågan.
– Tanken var att boken skulle komma ut lagom till mötet i Paris, men det hinner vi inte. Den kommer troligen i januari och eftersom vi inte vet vad konferensen kommer att besluta får våra serier istället bli ett sorts tidsdokument över funderingar, fakta och oro om klimatfrågan före 30 november.
Serierna syftar inte till att omvända folk, utan vänder sig snarare till människor som på ett eller annat sätt vill göra någonting för att bidra till ett bättre klimat.
– Ungefär som på 70-talet. Visa att många tillsammans kan förändra, menar hon.
Samtidigt är det inte lätt att skapa en kampanj där klimathot står i centrum.
– Det har jag lärt mig som kommunikatör. Säger man åt människor att de måste göra saker vänder de sig på tvären. Samtidigt är lösningen på miljöfrågorna att vi alla förändrar våra beteenden. Då gäller det att hitta rätt nivå, säger hon.
Hennes egna serier Vi måste göra hållbarhet mer sexigt samt Hela jorden skramlar är exempel på hur hon söker nå ut ett budskap utan att skriva folk på näsan.
– Klimatfrågan hör ihop med demokrati och rättvisa. Jag menar, varför ska vi människor förstöra vår framtid för att de 8o rikaste människorna i världen ska bli än rikare? Eller varför det upplevs provocerande att säga att man inte förlorar i livskvalitet för att man lever hållbart. Det räcker inte med att rummet brinner för att människor ska lämna det, utan budskapet måste paketeras "sexigt" – att det helt enkelt är härligt att kliva ut ur lågorna.