Malin Svedjeholm är serietecknare från Luleå.
Till vardags arbetar hon som kommunikatör på Luleå kommun. Vid sidan om är hon serietecknare. Hon har ritat så länge hon kan minnas, men i högstadiet fastnade hon för just serier. Att rita serier är en egen konstform som hon känner sig fri i.
– Det känns så ok att vara lite barnslig eller experimenterande. Serier är serier och även om det är klart att det är riktigt konst, så blir det inte på samma sätt. Inte heller som när man jobbar med skönlitteratur. Man blir inte bedömd på samma sätt, säger hon eftertänksamt.
Lekfullhet och humor har alltid varit viktigt för henne.
Hon är född 1980, uppvuxen i Sunderbyn, och bor sedan februari på en gård utanför Ersnäs tillsammans med sin man och två barn. Hon har inte gått någon längre konstutbildning, däremot ett par kurser i serietecknande på en folkhögskola i Skarpnäck och på Konstfack.
– Men det är mitt eget intresse som drivit mig framåt.
Tidigare har hon gjort två böcker och gett ut på eget förslag. Hon står också bakom humorserien "Plåstra" som har gått i Kuriren och NSD.
Det tog sju år och många bearbetningar från att hon började jobba med "Hårda sanningar" tills att den kom ut. Denna gång tyckte hon det kändes viktigt att få med någon utomstående i processen och en redaktör att bolla med. Därför var hon glad när serieboksförlaget Kartago nappade.
Så vad handlar "Håra sanningar" om?
– Jag skulle säga att den handlar om två stycken dåliga kvinnor, säger hon leende.
Mirja är en mamma med ett hemskt temperament som lever med sin familj.
– Hon kan stampa sönder en påse bullar när hon och familjen ska på utflykt. Man kan undrar hur länge de ska stå ut med henne.
Malin Svedjeholms huvudkaraktär börjar i terapi för att lära sig hantera sin ilska.
Den andra kvinnan, Ellen, är Mirjas bästa väninna. Hon i sin tur lever i en livslögn som hon lyckats lura i både sig själv och andra och är ständigt otrogen mot sin pojkvän.
– Jag tycker det är jätteintressant med de här två karaktärerna. Det började med att jag ville berätta om ilska hos en mamma och hur det är när ilska det spårar ur. Sedan kom den andra kvinnan in som ett sidospår.
Hon tänker att ilska brukar uppfattas som en negativ känsla, destruktiv.
– Men finns det någon funktion med ilskan, eller varför finns den egentligen där? Och vad ska man göra då om man bara är en jobbig idiot och måste förändra sig. Går det och vill man det?
Mamma Mirja vill bli en bättre människa och bland annat börjar hon gå i terapi. Ellen däremot har skygglapparna på, men tvingas till slut konfrontera sig själv.
– Det är väldigt roligt att rita när folk är lite urspårade. Jag ville göra en karaktär som blir typ Kalle-Anka-arg eller Emil i Lönnebergas-pappa-arg. Jag tycker det finns i en komik i det. Men samtidigt är det ju inte enbart roligt när det är en förälder som blir så arg. Speciellt inte en mamma. Och jag ville faktiskt teckna om det.
Så det är lite tragiskt också?
– Ja, det är det också. Det är egentligen ingen humorbok, utan ett drama med komiska inslag, fast med lite mer svärta än det jag gjort tidigare.
I ditt eget liv, finns det mycket ilska där eller?
– Ja, en del vardagssituationer i boken har fått inspiration från mitt eget liv. Ens eget liv är ju inte nog intressant, så man måste ta sig friheter. Men temperament, det har jag.
Malin Svedjeholms seriebok innehåller en del kända miljöer för Luleåborna.
Serieboken är mestadels i svartvitt men det finns också några sidor i färg. Luleåbor kommer att känna igen sig i miljöer vid exempelvis Bergnäsbron och domkyrkan.